Cirka en timme efter att matbutikerna stängt och personalen har gått hem för kvällen är hon där. Ärmarna är uppkavlade, pannlampan på plats och den stora blå säcken är redo att fyllas.

23-åriga Andrea Kretz Ottander har sopdykt i fyra års tid. Det har blivit en självklar del av hennes livsstil.

– Det hela började med att jag för skojs skull följde med mina vänner som dumpstrade en kväll. När jag såg hur mycket mat – bra mat – som slängs så insåg jag hur sjuk den här världen är, säger hon.

Varje år slänger svenska livsmedelsbutiker över 60 000 ton mat som fortfarande skulle gå bra att äta.

Har inga matkostnader

23-åringen är ute minst en kväll i veckan. Torsdagar brukar vara en bra dag på hennes fasta runda på Hisingen där tre butiker betas av.

– Jag har inga matkostnader och ändå lever jag och min familj på väldigt god mat.

Hon berättar att det finns mycket att hitta i soporna, mer än vad man egentligen behöver.

– Vill jag ha bröd så finns det butiker som slänger mycket av det, eller vill jag ha kött så vet jag vart jag hittar det. Nyligen hittade jag tre kilo oxfilé.

Är kritisk

Hon skrattar men egentligen är hon kritisk. Sopdykare, eller dumpstrare som de också kallas, är en rörelse som växt fram som en reaktion mot konsumtionssamhället.

En Facebook-grupp som handlar om dumpstring i Göteborg har över 3000 medlemmar som varje dag tipsar varandra om olika fynd. De tipsar också om butiker som nyligen låst in sina soptunnor eller satt dit larm.

Att ta mat som redan är slängd är inte uppskattat av alla butiker. Sopdykning i sig inte är olagligt men det är en juridisk gråzon och man kan göra sig skyldig till olaga intrång.

Andrea Kretz Ottander undviker låsta utrymmen. Hon tycker det finns en överdrift kring matsäkerhet.

– Sverige hör till de värsta länderna, det slängs otroliga mängder bra mat.

Är du inte rädd för att bli sjuk av maten du hittar?

– Jag har levt på det här i fyra år, jag har aldrig blivit sjuk. Titta, känna, lukta och smaka och sen vet man om det är bra eller dåligt.