Sedan år 1888 har kexfabriken legat där, ”vid den vackraste platsen vid älven”, som före detta Kungälvsbon och varumärkesforskaren Eva Ossiansson beskriver det. Istället för en flytt till Riga borde Göteborgs kex ta ett grepp om den historiska lokala förankringen och nyttja det för att stärka varumärket, menar hon.  

– De kanske tänker kex som kex. Att vi inte bryr oss så mycket om var det produceras, så länge man ser Ballerina-varumärket eller Mariekexet, säger Eva Ossiansson. 

Missar kulturhistoriska värden

Visserligen behöver en flytt utomlands inte betyda att vi konsumenter slutar att köpa varan eller tycker mindre om den. Många företag som vi ser som svenska har i själva verket produktionen i ett annat land. Men i Göteborgs kex fall tycker Eva Ossiansson att ägarna missar att dra nytta av det kulturhistoriska värdet som fabriken har. 

– Det finns en sådan underbar historia och tradition och det hade man kunnat nyttja mer i sin varumärkesuppbyggnad och på det sättet vinna människors hjärtan i större utsträckning, säger Eva Ossiansson, som arbetar som universitetslektor inom marknadsföring på Göteborgs universitet.

Ägare utan lokal koppling

Hon jämför med Ikea som idag har varuhus över hela världen, men som har kvar sitt hjärta i lilla Älmhult i Småland. Platsen där grundaren Ingvar Kamprad på 50-talet öppnade sitt första möbelvaruhus. 

Tror du att de norska ägarna,  Orkla confectionary & snacks, gör bort sig?

– Ägarna har ju inte den lokala kopplingen. Jag tycker man ska ta en vända till och ta en funderare på vad det finns för värden på platsen som man kan nyttja, säger Eva Ossiansson.