Vapen, knark och stora summor pengar som hanterades, det var vardag för Philip i mer än fyra år. Han tog också droger själv för att få kontroll på sina känslor.
– När gängkrigen bröt ut fick jag ett pris på mitt huvud och när knarket inte längre bedövade känslorna bestämde jag mig för att lämna, säger han.
Hade svårt att få hjälp
Det tog tre år innan han lyckades. ”Philip” berättar att han skickades från instans till instans flera gånger. När han slutligen fick hjälp var det inte av socialtjänsten.
– Jag kom i kontakt med en polis som hade koll på mig och berättade för henne att socialtjänsten inte ville veta av mig. Genom henne hamnade jag i en avhopparverksamhet, säger han.
Att hoppa av gäng är väldigt svårt, berättar han för SVT Väst. Det är många delar som behöver hanteras, som till exempel missbrukproblematik, skulder, trauman och negativa beteendemönster. Trots att han varit fri från brott i fem år nu fortsätter han att arbeta med sig själv.
Kallades för problembarn
Han berättar att han var väldigt stökig som barn och kallades för ”problembarn” i skolan.
– De kriminella var mina förebilder för jag hade ingen att se upp till hemma. När jag sålde droger eller slog någon så fick jag beröm och det gjorde bara att jag ville göra mer, säger han.
Har inte individen eller föräldrarna ett ansvar?
– Självklart har alla ett eget ansvar, men man kan inte heller bortse från yttre faktorer som spelar roll. Föräldrarna kanske inte är kapabla till att ta ansvar för sina barn. Och är de inte det så måste samhället ta ansvar, för dessa barn är en del av samhället också, säger gängavhopparen.
Fotnot: För att skydda personens identitet har vissa rekonstruktioner av ljud och bild gjorts.
I klippet nedan kan du höra vad socialtjänsten själva säger om sin avhopparverksamhet.