Var fjärde år presenterar Göteborgs stad sin jämlikhetsrapport där man har undersökt skillnader i levnadsvillkor hos göteborgarna. Rapporten ingår i det långsiktiga arbetet med att minska klyftorna bland invånare.

Precis som 2014 visar rapporten stora skillnader i hälsa och levnadsvillkor bland göteborgare. De som har det bättre ställt lever också längre. Samtidigt finns ljusglimtar: fler arbetar i resurssvaga områden och färre är långtidsarbetslösa – något som delvis kan bero på högkonjukturen, menar Michael Ivarson.

Arbetande fattiga

Men många som arbetar får ändå inte ihop tillräckligt mycket för att klara sig på sin lön. För första gången har Göteborgs stad tagit reda på hur många de så kallade arbetande fattiga är: 16 procent, visar siffror från SCB.

– Det ligger i linje med Malmö och Stockholm, men det är klart över riksgenomsnittet, säger Michael Ivarson.

Arbetande fattiga har en disponibel inkomst som är lägre än 138.000 kr om året. Annorlunda uttryckt är den mindre än 60 procent av den disponibla medianinkomsten i Sverige.

Men andelen arbetande fattiga skiljer sig åt i olika grupper: Av göteborgare som är födda i Sverige och har barn hemma är drygt sju procent arbetande fattiga. Bland utlandsfödda med barn är samma siffra 34 procent.

– Det klart att det inte är bra siffra, men samtidigt är det för tidigt att göra analys för att vi vet inte hur deras situation ser ut med arbete och inkomst, säger Michael Ivarson.

Högre gymnasiebehörighet

I skolresultaten märks en försiktigt positiv trend mot ökad jämlikhet: På Ryaskolan i södra Biskopsgården har gymnasiebehörigheten ökat från 49 till 69 procent. På Bergsjöskolan ökade den från 28 till 33 procent. Det är ändå fortfarande den skola där minst antal elever klarar behörigheten till gymnasiet.

– Det är en blygsam förbättring men den kommer när den behövs som bäst och det minskar klyftorna i Göteborg, säger Åsa Lundquist, skribenten bakom årets jämlikhetsrapport såväl som den som kom 2014.