– Det var en vanlig söndagsmorgon, så kom vad jag antar var två civilklädda poliser. De sökte en Isaak, och det visade sig att det var min pappa. Så käkade vi frukost med dem, sen tog de honom bara.
Dawit Isaak hade åkt dit från Sverige för att jobba som journalist, och skrivit en artikel om en grupp som kritiserade den eritreanska regeringen och krävde demokratiska reformer. Han fängslades för ”brott mot rikets säkerhet”, och hans fru och tre barn blev tvungna att fly hem till Sverige.
Nu har 15 år gått sedan gripandet – och familjen väntar fortfarande på Dawit Isaaks frigivande.
– Det är en otroligt lång tid, 15 år. Men samtidigt tänker jag på att Nelson Mandela satt i 27 år, Aung San Suu Kyi satt också väldigt länge. Jag har ändå hopp om att han kommer att släppas.
Livstecken 2005
Dawit Isaak har aldrig fått någon rättegång och ingen tillåts träffa honom i fängelset. Det starkaste livstecknet som familjen har fått var när han fick träffa en läkare utanför fängelset 2005. Sedan dess har det varit tyst.
Men för bara några månader sen uppgav Eritreas utrikesminister att Dawit Isaak lever. Ett uttalande som bland annat stödorganisationer såg som ett steg närmare ett frigivande. Betlehem Isaak blev också glad, men säger att det egentligen inte är de politiska turerna kring hennes pappa som ger henne hopp.
”För mig är han bara min pappa”
I hennes värld lever Dawit Isaak, även om hon väljer att inte tänka på hur han har det i fängelset.
– Den som ger mig hopp är min egen pappa, inga journalister eller myndigheter.
Hon säger att hon tycker att hennes pappa står för frihet och mod, men menar att hon ändå har distans till symbolen Dawit Isaak.
– Jag träffar människor hela tiden som säger att han har inspirerat dem och att de känner en glädje för det han har gjort och stod för och att han var modig.
– Han får jättegärna vara en ikon och en symbol, men för mig är han bara min pappa egentligen. Han är en pappa och faktiskt någons man. Man tänker på viktiga tillfällen i sitt eget liv då man hade velat att han var med.