Berättelsen om helgonet Nils tar sin start på sent 1100-tal, svensk medeltid.

I Edsleskog, i Dalsland, är prästen Nils på väg till en sjuk man med nattvard. Men han kommer aldrig fram utan mördas. Till hans ära uppförs en kyrka. Detta framgår i ett brev som biskop Bengt av Skara stift skriver till påven Honorius III i Rom försommaren 1220. Påven ger sitt godkännande till att man får meddela avlat, syndernas förlåtelse, åt dem som besöker kyrkan.

I flera hundra år pågår pilgrimsvandringar till platsen.

Motbevisar Stockholmscentrering

Genom åren har flera mindre utgrävningar gjorts på platsen där kyrkan, eller snarare katedralen, ska ha stått. Men ingen så stor som den som inleddes förra sommaren och som fortsätter i år.

Det arkeologiska teamet från Lödöse museum känner sig tämligen säkra på att deras fynd borde ta sig in i historieböckerna för att omvärdera vår syn på hur Sverige såg ut under medeltiden.

– Det var inte den här centraliserade typen av rike, där Stockholm var i centrum, under den här tiden utan det var mer utspritt. Och det är absolut en stor och viktig del av historieskrivningen som man har missat, säger Anton Lazarides, fältarbetsledare.

Vill veta mer om utseendet

Upptäckten att kyrkbyggnaden var äldre än vad man tidigare trott, samt att den var uppförd i tegel – den tidens mest högteknologiska material, gör den till den äldsta i sitt slag och en unik byggnad i det medeltida Sverige.

Under sommaren hoppas man kunna få fram fler detaljer om utseendet på den nästan 50 gånger 30 meter stora kyrkan.

– Jag skulle säga att det är sensationellt. Det är ett missbrukat ord, men i det här fallet tycker jag att vi har goda fog för det, säger Christian Mühlenbock, museichef på Lödöse museum.