Den som har tur kan få tillbringa natten på 35:an, Räddningsmissionens härbärge på Linnégatan. Rena lakan, dusch och frukost, men bara en natt i taget och klockan tio är det obönhörlig utcheckning. Så Hasse, 48, har ett problem.
– Nån har snott mina skor och jag kan ju inte gå ut i strumplästen och bli pisseblöt, säger han.
De tiotalet män som den här morgonen lämnar 35:an är påfallande prydliga. Några är på väg till skolor eller vanliga jobb. Ali är 25 år och har fast jobb på ett kontor. Han är orolig för att kollegorna ska få veta var han tillbringar nätterna.
– Jag vill absolut inte vara med på bild, säger Ali.
”Jag har inga missbruksproblem”
Mustafa, en iranier i femtioårsåldern, har gett sig ut i vårsolen. Han är nyrakad och ska söka ett jobb som personlig assistent. Som för de flesta är historien om hur han hamnade på gatan lång och krånglig, men han försäkrar om att han inte har några missbruksproblem.
– Jag snusar bara men jag röker inte och jag dricker inte. Man måste vara frisk för att kunna jobba och om man tar narkotika kan man inte jobba, säger Mustafa.
Allt han äger ryms i en väska och några Ica-kassar.
Nya grupper har tillkommit bland hemlösa
Några kvarter bort är det fullt på Räddningsmissionens café för hemlösa. Gästerna som kommit för en tallrik havregrynsgröt och en limpsmörgås har blivit fler på senare tid. Fortfarande tillhör många den traditionella gruppen: Uteliggare med missbruksproblem, men nya grupper tillkommit: EU-migranter, nyanlända, kvinnor och många andra som inte har andra sociala eller ekonomiska problem än just hemlösheten.
Verksamhetschefen Patrick Hansén är orolig över utvecklingen i Göteborg.
– Sexhundra barn och niohundra vuxna befinner sig i akut hemlöshet. Det kan betyda allt från att sova i en trappuppgång till tillfälliga inkvarteringar på härbärgen och vandrarhem.
I en husvagn bakom en kyrka träffar vi en barnfamilj som tycker att de ändå haft tur. Första tiden när de kom från Rumänien bodde de i en bil. Frivilliggrupper har hjälpt dem till en begagnad husvagn
– Nu är det bättre, säger Slavka Goran. Vår son kan gå i skolan och vi letar jobb.
”Hade hoppats på en säng”
Det blir ännu en kall natt. En av stadens kyrkor har öppnat porten för hemlösa. Små grupper av luggslitna och påpälsade människor dyker snart upp och inrättar sig vant i mellan kyrkbänkarna. En gammal man värmer en konserv i vapenhusets mikro, tre kvinnor delar på en grillad kyckling.
De flesta är EU-migranter, men inte alla. För Sebastian Bjorholm är det första natten i kyrkan. Efter en skilsmässa har han tvingats inse att hans medelklassliv har ersatts av hemlöshet.
– Jag hade hoppats på en säng i natt. Jag har svårt att sova på bänkar och imorgon ville jag vara utvilad när jag ska leta efter jobb men då kommer jag somna framför datorn, säger Sebastian Bjorholm.