En släkting till mig ska åka och handla mat på lördagsmorgonen. Hon vill inte åka till matbutiken i Gårda där det sägs att nazisterna ska samlas inför demonstrationen så hon åker söderut till Mölndalsvägen istället.
Två dagar före demonstrationen sitter vi samlade i SVT-huset. Förutom oss som ska jobba med att bevaka händelsen, så finns det ytterligare en person i rummet. En representant från det säkerhetsbolag SVT anlitar.
Han pratar om vår säkerhet. Att det är bestämt att vi ska bära skottsäker väst, ha en keps som står emot glassplitter och en person vid vår sida som tar ansvar för vår säkerhet. Så har det låtit när jag jobbat som journalist i Mellanöstern. Men nu är vi i Göteborg.
Balkongen
Det var i början av september som polisen beslutade att ge nazistiska Nordiska motståndsrörelsen, NMR, tillstånd att demonstrera. Ett beslut som förändrade Göteborg, för många, sista lördagen i september. Även för oss på Sveriges television. Från kontrollrummet hör jag hur nedräkningen pågår. Jag står på en balkong precis ovanför platsen där nazisternas demonstration egentligen skulle ha börjat. Några kvarter bort, i synagogan, firas Jom Kippur. Judarnas största högtid – en försoningens dag.
Min släkting svänger in vid matbutiken på Mölndalsvägen. Parkeringen är fylld av nazister med sköldar. De har bytt samlingsplats från en matburik till en annan. Hon blir rädd.
Alla påverkas av nazisterna
Den offentliga debatten har handlat om en ändrad och förkortad demonstrationsväg som förvaltningsrätten slår fast. Vi har försökt att ge röst även åt restaurangägaren som håller stängt eftersom gästerna sagt att de tänker fly stan, åt polischefen som vill se över lagen, träffat polishästarna som tränas inför en uppgift de aldrig varit i närheten av och sett föräldrar med barnvagnar skriva kärleksbudskap på sina plakat. Alla påverkas de av nazisterna på Göteborgs gator.
Demonstrationen kommer aldrig till sin startpunkt. Det får jag säga många gånger i direktsändning. Från balkongen syns knappt en enda människa nedanför. Delar av centrala Göteborg är avspärrat och ser ut som en spökstad. Mina kollegor som följer nazister och motdemonstranter har en annan bild. Till slut ger både redaktören och säkerhetsvakten klartecken för oss att byta position.
Förrädiskt lugn
Vi lämnar ett förrädiskt lugn och hamnar utanför entrén till Liseberg. Där kastas det sten, knallskotten smäller av och det luktar rök. På andra sidan ån har polisen slagit en ring runt Nordiska motståndsrörelsen. Jag hör mig själv säga att det har blivit en lugnare dag än många befarat eftersom demonstrationen aldrig nådde fram. Det gör jag samtidigt som västen trycker om bröstkorgen och har en person bredvid mig som ska se till att jag inte skadas. Inte långt bort går nazisterna på Göteborgs gator.
Efter att min släkting backat ut från parkeringsplatsen funderar hon på vilken den tredje matbutiken är som hon kan åka till utan att känna sig otrygg.