”Har varit för elitistiska” – starta klippet för att se Axel Darvik (L) fundera över nedgången för Liberalerna.

Om det vore val i dag skulle Liberalerna inte klara riksdagsspärren på fyra procent, enligt opinionsundersökningar. I Göteborg är läget bara marginellt bättre.  

Så vad har hänt sedan 1956, då drygt fyrtio procent av göteborgarna röstade på dåvarande Folkpartiet i riksdagsvalet? 

– På 90-talet kunde vi säga att vi segrar ihjäl oss, säger Helene Odenjung (L), veteran i Göteborgspolitiken som nu kandiderar som riksdagsledamot.

Individens frihet 

Många av Folkpartiets mål uppfylldes. Inte minst i frågor som rörde individens frihet. Samtidigt rörde sig andra partier också i liberal riktning. Därmed minskade motivationen att rösta på partiet. 

– Vissa värden vi slagits för är självklara i dag, samtidigt som jag ser att de åter är hotade, säger Helene Odenjung och tar ett exempel:

– Göteborg kallades ju för Bögknackarstaden – det var farligt att vara gay här. Det lyckades vi vända. Men nu börjar man åter ifrågasätta människors rätt att vara den man är, så vi behövs, säger hon.

Skepsis mot staten

Kommunalrådet Axel Darvik (L) förklarar Folkpartiets storhetstid här med att göteborgare alltid varit öppna för nya idéer och haft viss skepsis mot alltför stor statlig styrning.

– Dessutom har vi haft ett slags Sunt förnuft-liberalism: Vardagsnära, baserad på människors grundläggande frihet: Bäst är om man kan klara sig själv, men det ska finnas stöd för dem som inte gör det, säger han.