Nina, som egentligen heter något annat, har idag varit beroende av Tramadol i flera år. Hon arbetar heltid och det är bara den närmsta kretsen som vet om hennes beroende. Hon är långt ifrån ensam om sin situation.
– Jag testade första gången som 16-åring tillsammans med mitt ex. Sedan blev det oftare och oftare. Jag fick en euforisk känsla i kroppen, allt var bara lätt, berättar Nina.
Men plötsligt var det varje dag. Den rekommenderade dosen enligt FASS (Farmaceutiska Specialiteter i Sverige) vid akut fysisk smärta är 50-100mg och bara vid särskilda omständigheter ska maxdosen om 400mg intas. Själv tog Nina över 600 mg. Det behövdes mer för att nå samma känsla som hon haft i början.
– Jag blev rädd en dag då jag kände att jag skulle svimma när jag var ute och gick. Då började jag minska på dosen. Försökte sluta tvärt först, men mådde jättedåligt och fick ont i kroppen. Det gick inte. Det var som att gå med influensa. Det var inte kul.
Åkte in med ambulans
Den verkliga väckarklockan kom när en av hennes kompisar blev medvetslös och fick åka in med ambulans. När Ninas telefon ringde på morgonen förstod hon att hon hade kunnat få ett helt annat samtal den dagen.
– Det var jättehemskt verkligen. Även om jag hade insett långt innan att det var ett problem kunde jag inte sluta. Jag hade kunnat vakna upp den morgonen och ha förlorat någon som jag känt under hela min livstid.
Nina och hennes kompis hade tillsammans bestämt att de skulle sluta, men båda två hade fortsatt ta Tramadol utan den andres vetskap. De hade ljugit för varandra och Nina hade ingen koll på att vännen tagit kvällen innan.
– Att ett piller ska få den kontrollen över en människas liv. Det är frustrerande, det här hade en jättestor påverkan på att jag skulle ta tag i att söka hjälp. På riktigt.
”Kompisars småsyskon tar också”
SVT Nyheter Väst rapporterade tidigare i veckan om att antalet polisanmälningar i Älvsborg gällande Tramadolmissbruk har ökat markant de senaste åren. Från 8 polisanmälningar 2015 till över 45 anmälningar hittills i år. Polisen tror också att det finns ett stort mörkertal bland dem som missbrukar läkemedlet.
Nina, som nu vänt sig till en beroendeklinik för få hjälp att sluta, berättar att många som hon träffat inte vågar söka hjälp.
– Det är jättevanligt att ta. Många kompisars småsyskon gör det också. Många tror att de ska bli straffade om de söker hjälp. Jag har rört mig länge i sådana kretsar så jag vet hur de tänker. Det vore bra om man vore tydlig med att ett beroende inte är något att skämmas för, att det går att söka hjälp för det.
Tror du att det kan vara många som mår dåligt och därför tar Tramadol?
– Ja, det är ju ångestdämpande också. Många av mina vänners småsyskon som tar berättar också att de inte mår bra. De är 13, 14 år. Man borde ta tag i psykisk ohälsa bland unga också, nu när det ökar så mycket.