Det är tre skådespelare på lilla scenen på Göteborgs Stadsteater. Stämningen är tät, och diskussionerna svänger fram och tillbaka. Det blir många frågor utan svar, argument och motargument. Ibland går det över i handgripligheter när orden inte räcker till.

– Jag kan skicka några bra länkar till några bra sidor och föreläsningar? säger en ung man till Ilias.

– Det är inte riktiga muslimer, mannen! svarar en annan ung man på scen, som spelas av Hanne Mathisen Haga.

Panelsamtal efter pjäsen kompletterar

Jihadisten handlar om 22 åriga Ilias från Lövgärdet som sakta radikaliseras, och bygger på intervjuer med faktiska terrorresenärer och människor i deras närhet samt myndighetspersoner. Efter föreställningen blir det ett panelsamtal med experter om vilka strukturer och drivkrafter som ligger bakom en ung människas beslut att åka och kriga för en terrororganisation.

Viktigt att inte avhumanisera individen

– Syftet är att förmänskliga terroristen om man säger så, och att våga göra det. Att våga se att terroristen är en människa, säger Johan Gry, manusförfattare och regissör Jihadisten. För att om vi inte vågar göra det, då avhumaniserar vi den här personen på samma sätt som dom avhumaniserar sina offer och om vi inte kan förstå, eller försöka förstå, den här personen som kommer vi inte göra något åt grundproblemen.

– Det handlar inte om att försvara det dom gör, absolut inte på något sätt, utan det är mer en förståelse för själva personen bakom terroristen. För innan du blir terrorist är du en människa, och vad är det som gör att det blir så? säger Wahid Setihesh, manusförfattare Jihadisten.