I april 2018 begärde dokumentärfilmaren Tom Alandh att få göra en intervju med en intagen på Tidaholmsanstalten. Han ville också ta med sig en fotograf och teknisk utrustning.

Anstaltens säkerhetsgrupp, som handlade ansökan, fattade beslut där detta tilläts. I villkoren angavs att ljudinspelning bara fick ske i ett slutet besöksrum, att minneskortet till utrustningen skulle kontrolleras både före och efter besöket och att materialet på minneskortet kunde kontrolleras i efterhand.

Vägrade lämna kortet

Besöket genomfördes en månad senare, men när personalen efteråt ville kontrollera minneskortet vägrade Tom Alandh att lämna det ifrån sig. Han hänvisade till yttrandefrihetsgrundlagen, Vakthavande befäl kontaktade beredskapsorganisationen samt anstaltschefen, som beslöt att minneskortet inte skulle kontrolleras.

Senare anmälde en annan journalist anstalten till Justitieombudsmannen. Han ifrågasatte bland annat om det var förenligt med anskaffarfriheten och censurförbudet i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen att besluta om granskning av ljudmaterial som journalister gjort i en anstalt. 

Stred mot censurförbudet

JO utredde händelsen och har nu fattat beslut. JO konstaterar att det enligt lag inte får förekomma att något som är avsett för till exempel ett radioprogram först måste granskas av en myndighet eller annat organ. Inte ens om man hänvisar till ordnings- eller säkerhetsskäl.

”Det beslut som anstalten Tidaholm fattade om granskning av journalistens minneskort stred alltså mot censurförbudet”, skriver JO och kritiserar anstalten för detta.

Eftersom det faktiskt inte gjordes någon granskning av minneskortet skedde ingen överträdelse av censurförbudet, men:

”En myndighet ska dock självfallet inte meddela förbudsliknande förhållningsregler som det inte finns laglig grund för. Det ger sken av att myndigheten har befogenheter som den saknar”, skriver JO.