Det doftar nybryggt kaffe och hörs vacker julmusik. Vi är på sångstund på trygghetsboendet. Men de äldres blickar riktas inte främst mot pianisten utan mot barnen som sitter på en filt på golvet. Under tiden förskolan byggs om har barnen fått flytta in i två lägenheter på boendet och det har blivit vänskap över generationsgränserna.

– Det är roligt när det blir lite liv och rörelse. Man blir gladare och det är roligt och trevligt att se dem, att de är så glada och positiva när de är ute och springer, säger Asta Gunnarsson.

Barn kan ju ha en tendens att låta rätt mycket, vad säger du om det?

– Det stör inte mig. De får gärna hojta och väsnas lite grann, det är ju liv i alla fall, säger Sture Larsson.

Vill att barnen ska vara kvar

De äldre och de yngre delar nu kök. En utegård med lekplats och redskap har gjorts i ordning och förutom att ha sångstunder ihop händer det också att de äldre läser för barnen. Men det är en tillfällig lösning och någon gång under nästa år är tanken att barnen ska flytta tillbaka.

– Det hade varit roligt att ha barnen kvar här, alla gånger hade jag velat ha dem kvar här. Det blir lite annorlunda för oss gamla, konstaterar Asta Gunnarsson.