När Jessica Nordins sto Zinfandel Vena, kallad Zelma, skulle föla var det något som inte stämde.
– Vanligtvis lägger sig ston när de ska föla men hon fick panik och slängde sig helt handlöst in i väggen. Det var riktigt, riktigt otäckt. En häst i den storleken väger ju 650-700 kilo så det är väldigt mycket kraft när det händer något.
Fölet hade hamnat fel i magen och överlevde inte. Zelma klarade sig dock utan några större fysiska skador men var skärrad efter händelsen.
Förlorade sin mamma
Några dagar senare, i Gävle, förlorade islandshästfölet Vilja sin mamma. Ägaren Kerstin Wahlström kom då i kontakt med ägaren till ett annat sto i Grästorp vars föl hade dött. Men där fungerade inte adoptionen.
– Det hade gått för lång tid emellan och det stoet var nog deprimerat. Så hon attackerade fölet i stället. Vi fick dra undan fölet i sista stund så att hon inte skulle bli sparkad.
Bättre lycka med Zelma
Jessica Nordin hade gjort ett inlägg på Facebook om att hennes sto hade förlorat sitt föl och därmed kunde ta emot en annan fölunge. Inlägget delades 4000 gånger. Kerstin Wahlström fick ett tips om Zelma och ringde Jessica vid halv fyra på morgonen.
– Jag sa ”kör”, ”kom hit”. För då var dom ju inte så långt bort, säger Jessica Nordin vars stall ligger i Ytterby, utanför Kungälv.
Zelma fick en hormonbehandling som gjorde att hon gick igenom en dräktighet och en förlossning på ungefär en timme. På detta sätt går det att framkalla en moderinstinkt hos stoet. Fölet anlände dock innan behandlingen och redan då visade Zelma intresse för fölet.
– Hon såg oss i gången och ställde sig direkt med spetsade öron och tittade på fölet, säger Kerstin Wahlström.
Jessica Nordin menar att adoptionen nog hade gått bra även utan hormonbehandlingen. Men för att vara på den säkra sidan utförde de den ändå.
Raserna skiljer sig från varandra
Islandshästar och Svenska halvblod, som Zelmas ras heter, skiljer sig både till storlek och utseende. Jessica Nordin äger en dressyranläggning så islandshästar är ingen vanlig syn i stallet.
– Vi är ju inte vana vid de här små, luddiga hästarna. Islandshästar rör sig på ett helt annat sätt än vad vi är vana vid, det är ju en helt annan ras. Den här pyttelilla fölungen är ju så söt. Den är ju inte mycket större än vår hund.
Kerstin Wahlström är lättad över att adoptionen gick så bra, särskilt med tanke på att det första försöket i Grästorp inte fungerade.
– Det är mycket känslor. De har det jättebra tillsammans och hon har verkligen fått en ny mamma. Jag har ju varit mamma i transporten på vägen hit. Innan har hon gnäggat till mig, men nu har hon fått en riktig mamma. Det känns bra.