Annika Andersson, från Vilhelmina i Västerbottens län, var 28 år när hon fick diagnosen som förändrade hennes liv.
ALS-beskedet var otroligt svårt för Annika. De flesta som får ALS dör inom fyra år. Annika såg framför sig hur hon skulle vara tvungen att lämna sin son Sam, som bara var två år gammal.
Men idag är Sam sju år, och Annika har mirakulöst nog blivit mamma till en dotter.
Ska få sörja med ett syskon
– Jag hade aldrig kunnat drömma om att jag skulle bli mamma igen. Det i sig är en saga, säger Annika Andersson, till Fråga doktorn.
Det finns bara några få kvinnor i Sverige som har fött barn efter att de fått en ALS-diagnos. ALS är en förlamningssjukdom som oftast debuterar hos personer som är över 50 år och sjukdomen är vanligare bland män. Kunskapen om unga gravida kvinnor med en ALS-diagnos är därför väldigt liten i hela världen.
Med tiden insåg både Annika och läkarna att sjukdomsförloppet gick långsammare än de befarat och att det fortfarande fanns tid att leva. Annika hade alltid drömt om ett till barn, men hon hade nästan förlikat sig med att det skulle vara omöjligt på grund av sjukdomen.
– Jag ville att Sam skulle kunna sörja tillsammans med ett syskon när jag dör. Det är väldigt konstigt att tänka så. Men så är sanningen, säger Annika.
– Så när jag blev gravid blev jag jättelycklig, för att Sam skulle få ett syskon. Men paniken över resten. Hur ska jag klara det? Och hur ska jag kunna förlåta mig själv för att jag skaffar barn som jag kommer att lämna?
Elsa föddes 2017
I takt med att Annika blev tyngre blev graviditeten jobbigare, särskilt som sjukdomen försvagat musklerna i benen.
Fem veckor innan beräknad förlossning fick Annika låna en rullator, men hon ramlade ändå väldigt mycket. Mot slutet bar inte benen henne och läkarna valde att sätta igång förlossningen i vecka 37.
Den 25 oktober 2017 födde Annika en dotter, Elsa.
Annika har flera tatueringar. Runt handleden har hon tatuerat ordet “Tillräcklig” eftersom hon hela tiden behöver påminna sig om att hon är det.
– Jag är världens bästa mamma för mina barn, för de kommer aldrig att få någon annan mamma. Men för min del måste det räcka med att vara tillräckligt bra, för annars orkar jag inte.
På ena axeln har Annika tatuerat in sonen Sams hand, en påminnelse om att det kommer att ordna sig för honom oavsett vad som händer. Nu vill hon tatuera in Elsas hand på andra axeln.
Du kan se hela första och andra delen om Annika i Fråga doktorn i SVT Play.