– He finns inte så mycket annat här att hålla på med på kvällarna, säger målvakten Oskar Hvirfvel.

Många kommuner i Västerbotten brottas med att unga väljer bort idrott i tonåren, men i Lycksele har innebandyintresset ökat kraftigt från 2004 till 2013 – med hela 380 procent när vi räknar deltagartillfällen.

– En del av förklaringen är att det i princip inte fanns någon innebandy här 2004, men sedan dess har intresset vuxit, säger Lars Ejderud som tränar ett av ungdomslagen.

Det märks att intresset finns bland ungdomarna. När vi träffar laget som Ejderud tränar är säsongen egentligen över, men här har de valt att fortsätta träna ändå.

– Vi spelar för att det är kul, säger Oskar Hvirfvel.

Lagkamraten Wilma Holmgren håller med. Hon började för att brorsan höll på med sporten. Nu har hon spelat i drygt två år, övervägt att sluta, men ändå fortsatt eftersom de positiva egenskaperna från sporten vägde tyngre än alternativet.

Laget är uppbyggt på att alla spelar efter sin egna förmåga och alla får vara med, både tjejer och killar. Wilma Holmgren är en av två tjejer bland alla killar.

– Det är kul, men svårt. De är duktiga, berättar hon.

– Huvudmålsättningen är att komma hit, trivas och att ha kul. Samtidigt försöker vi få dem att växa som spelare och som individer, säger tränare Ejderud.

Men det är inte bara positiva tongångar runt laget. De spelar inte i något seriespel, av flera anledningar. Brist på engagemang är en, en annan är det stora avstånden till grannkommunerna. Det blir helt enkelt för dyrt med transporter.

– Närmsta bortamatchen blir ju Vindeln och dit är det omkring åtta mil, säger Lars Ejderud.