Sara blev sjuk av stress: ”Hade tankar på att köra ner i diket”

Publicerad

För mycket och för långvarig stress är den vanligaste orsaken till sjukskrivning idag. Sara Abrahamsson har varit sjukskriven i två perioder för utmattningssyndrom – och kämpat för att komma tillbaka till arbetet.
– Jag hade tankar på köra ner i diket för det är accepterat att ta det lugnt när du har brutit ett ben, säger Sara Abrahamsson.

Forskning från bland annat Göteborgs universitet och Karolinska visar att många som drabbas av utmattningssyndrom är högpresterande personer med stort driv. Kvinnor är överrepresenterade.

Kraschade två gånger

Sara Abrahamsson har varit sjukskriven i två perioder för utmattningssyndrom.  Efter att hon kraschat första gången gick hon rätt snabbt tillbaka till arbetet och körde på som vanligt – med ungefär åtta projekt åt gången. Hon blev snart sjukskriven igen.

Sara och hennes chef Johan Westin är med i landstingsprojektet ADA+, ”Arbetsplatsdialog för arbetsåtergång” och idag är hon tillbaka i sitt arbete som skogsförädlare på Skogforsk i Sävar, men bara på 25 procent.

– Det har varit viktigt att få förståelse från sin chef att även om jag ser ut som vanligt så är jag inte som vanligt, säger Sara Abrahamsson.

Skyndar långsamt

Planen för Sara är att hon ska vara tillbaka på heltid nästa höst. Men det som gäller är att skynda långsamt. Med betoning på långsamt.

– Nu ska jag försöka ta vara på mig själv mer. Jag måste göra om mina livsmål. Istället för att ha livsmålet att när jag presterar så duger jag så ska jag göra om det till när jag tar hand om mig själv så kan jag finnas till för andra, säger Sara Abrahamsson.

SVT rapporterade · Hur mår du på ditt jobb?

Chatten är nu stängd. Tack alla ni som delat med er av era berättelser.
07.29
Jag är sjukskriven för utmattningssyndrom och ångest sedan 3 månader tillbaka. Jag har fått bra stöd och hjälp från vården. Men min chef inom skolan tycker att jag borde varit bättre på att "stänga av känslorna i tid" så jag inte behövt må så dåligt. Jag har nu valt att avsluta min tjänst. Jag kommer aldrig att bli frisk i den miljön som skolan är idag, och med en arbetsledning som inte tar sitt ansvar.
07.31
Min bror gick in i väggen 4(!) gånger pga pressen från försäkringskassan. Han fick fan inte ta det lugnt. Idag är han trasig människa som har fått sjukpension, även det efter många turer. Tur att han hade bra läkare som kämpade åt honom!
07.43
Hej.Jag har varit sjukskriven i 2 år nu pga av utbrändhet. De här 2 åren har varit ett h-vete minst sagt!Nu är jag MYCKET bättre och när jag tänker tillbaka fattar jag inte hur jag orkat ta mig igenom allt. Det är som att ha varit i en annan värld! En hemsk värld!En dimma.Jag jobbade tidigare på migrationsverket under b la flyktingkrisen och det var kaos!Tänker inte gå in på detaljer......Men jag har haft jättebra läkare,kurator och mina handläggare på F kassan har varit helt underbara!!Nästa vecka börjar jag arbetsträna😊 När man är i hvetet tror man inte det finns ett ljus i framtiden,det gör det(till er som är i det nu o kämpar)Ge inte upp!
08.14
Fick utmattningssyndrom våren 2015, var helt slut pga långvarig stress både fysiskt och mentalt.
Var hemma 5,5 månader det var ett helvete, ( men välbehövlig vila) kom Sen in på utbildning och hoppade på det. Kände att det kom precis i rätt tid då jag bröt med det gamla osunda. Körde mkt mindfulness och började med medicin. Hjälpte mig oerhört, fick ett nytt liv! Har ny karriär nu och mår ”bra” men kommer alltid få anpassa mitt liv, är tex inte stresstålig alls längre tyvärr. När det blir för mkt blir minnet direkt försämrat, får ändrad andning osv. Är tröttare efter allt och hjärnan har fått stryk, det märks. Känner mig riktigt ”trög” många gånger.

En läxa för livet tyvärr, synd att man drev det så långt...
Trodde aldrig det kunde hända mig, jag själv tyckte jag var så duktig för att jag hann med så mycket jämt:)
09.04
Blev själv utbränd medan jag arbetade inom vården. Som jag ser det är det i grunden strukturella orsaker. Håller med Monika i hennes inlägg. Det är cheferna som måste vara VÄL förtrogna med hur det ser ut på en arbetsplats. Har inte alla blick för vad arbetet går ut på, blir det några som får slita hund, men de som har en "glättig" attityd går ju alltid hem hos chefen. Så man blir alltid motarbetad för att man vill ta ansvar. Så det är inte så konstigt att det ser ut som det gör inom vården idag. När man håller på att bli utbränd, känns det som ett nederlag att sluta. Men det är det bästa man kan göra för att skona sig själv, från att må dåligt i åratal. Om man får hjälp tar det lika lång tid att komma igen kroppsligt och mentalt, som det tog innan man blev utbränd. Utan hjälp tar det ännu längre tid. Om man överhuvudtaget blir återställd. Pensionär numera, och börjar att återfå sömnen.
09.21
Min sambo har stress på jobbet och undrar ibland om han är på väg in i väggen. Tyvärr har cheferna så stor makt men de bryr sig inte. Så länge människor är billiga medel som det går att tjäna pengar på så kommer chefer köra slut på folk. Det sägs ofta att chefer borde ta ansvar men de anställda kan komma med hur mycket önskemål om förändring som helst som struntas i. Spara, spara. Det är också lätt att anställa ny personal som är tacksam för sin anställning i början. Ingen är oumbärlig, företag är ej personer, ta hand om er själva för tyvärr kommer ingen annan göra det...
09.47

Sara blev sjuk av stress: ”Hade tankar på att köra ner i diket”

För mycket och för långvarig stress är den vanligaste orsaken till sjukskrivning idag. Sara Abrahamsson har varit sjukskriven i två perioder för utmattningssyndrom – och kämpat för att komma tillbaka till arbetet. – Jag hade tankar på köra ner i diket för det är accepterat att ta det lugnt när du har brutit ett ben, säger Sara Abrahamsson.
09.48
Ofta ser en folk som har problem med f-kassan efter utbrändhet och utmattning. Jag skulle vilja flytta fokus. Jag jobbar förutom min vanliga tjänst även centralt fackligt. En av mina hjärtefrågor (och en oerhört viktig fråga på arb.marknaden idag) är just "hur mycket vi kan och ska arbeta". Jag har på fullaste allvar skrikit rakt igenom ett rum i en diskussion med motsvarande part hos arbetsgivarorganisationen då de ansåg att "nej stress är inte ett problem, vi tycker att övertidsbegränsningar mm. ska slopas, vi vill införa årstid, om det krävs 2000h jobb (ish en heltidstjänst) på våren och sen 0h på hösten då ska folk jobba så"

Det är för mig helt uppenbart att arbetsgivarorganisationer skiter fullständigt i dessa frågor, fortsätt arbeta, fortsätt debitera, ifall du kollapsar är du F-kassans problem. Det är ruttet. Jag upplever att dessa inte representerar de som faktiskt anställer folk (läs chefer, som till 99,99% är superkompetenta) utan bara representerar aktieägarna.
13.02
Innan mina föräldrar flyttades till ett äldreboende så tog jag hand om dem dygnet runt, med bra stöd från hemtjänst. Ingen natt var sömnen ostörd och dagarna ägnades uteslutande åt omsorg av mina föräldrar. Fick inget stöd från mina syskon, tvärt om blev jag ifrågasatt. Pressen av det och bekymren över föräldrarnas utsatthet, ledde till att jag tillslut var helt dränerad på energi. Jag blev sjukskriven i 3 år, fram till pensioneringen. Det är 6 år sedan. Det sk naturliga fysiska åldrandet har möjligtvis snabbats på, blir fortare trött jämfört med jämnåriga. Idag är korttidsminnet försämrat och yttre stimuli gör mig hjärntrött. Min slutsats är att jag har varit "för snäll" för mitt eget bästa, prestationsglad och gärna tillmötesgått andra istället för att tänka i första hand på egna gränser, hur mycket jag orkar med. Det är ett beteende som jag börjat förändra. Som pensionär har jag kunnat tillåta mig en stressfri återuppbyggnad utan press från Försäkringskassan. Även om priset var högt så är jag glad över att jag kunde tillmötesgå mina föräldrar deras sista tid i livet.
13.03
Jag fick diagnos utmattningssyndrom 2015, jag var hemma mycket, sjuk gång på gång, immunförsvaret var i bottnen. Kunde gråta av ingenting, gjorde det ofta i smyg på toaletten på jobbet. Kommer ifrån en arbetarfamilj och normen har alltid varit att om man kan jobba så ska man jobba. Mår man dåligt rycker man upp sig.
Efter mycket övertid och personligt engagemang i jobbet, mitt första stora projekt efter plugget som jag längtat så länge efter, tog jag på mig förmycket, både på och utanför jobbet. Mina hobbyprojekt stegrade även då. Tills en dag då ingenting känndes kul längre. Ville inte umgås med vänner, tog inte lunch som jag skulle, drog mig undan. Hushållet blev en hög av smutstvätt och disk.
Fick tillslut berättat för en chef och dem skickade mig till en läkare och psykolog som sjukskrev mig. Sen kom jag långsamt tillbaka med halvtid och senare 70 procent, som jag håller än idag. och trivs rätt bra med det.

Är förtfarande mycket känslig, för många intryck eller en tung arbetsvecka i stökig miljö gör mig mycket trött. jag tänker hela tiden att jag måste vara proaktiv. Äta, sova bra. Helst träna också. Har halkat av den sista vanan och ger mig själv dåligt samvete. Och nu känns det som att jag dalar nedåt igen. Tur är så är det semester snart.
19.09
På mitt jobb är frånvaron hos personalen hög. Tempot är sjukt högt varje dag och finns få minuter till vila. Vi som står på benen får fixa vikarier,pussla,ringa runt och organisera. Samtidigt som de vanliga arbetsuppgifterna skall utföras. Vi i förskolan faller snart ihop som i ett dominospel...
19.13
Jag är arbetslös jag mår inte bara och chef på grund av chef jag är arbetslös
21.37
Mina styrkor visade sig bli mina största svagheter. Gick till jobbet - en vanlig morgon - och tårarna började strömma när jag satte foten på kontoret. Det gick inte sluta. Åkte gråtande hem och där kollapsade kroppen... tinnitus, ljuskänslig, ont i lederna, huvudvärk, trasigt minne och en trötthet som var förlamande.

"Kände du inget före?" frågar man mig ibland. Jovisst, förstod jag att jag var i riskzonen. Javisst, var jag orolig över min dåliga sömn, mitt "speedade jag", min glömska, min hjärna som aldrig ville vila, min kropp som kändes som så spänd, min ständiga ilska på allt och alla. Javisst, larmade jag till min chef hur jag hade det, men alla kollegor var ju slitna, det skulle nog ordna sig...

Huvudfrågan: Men hur gör man för att få karusellen att snurra? Hur får man allt att sakta ner? Hur gör man då man har ansvar över en stor verksamhet, där man känner att man behövs -i sin starkaste form.

Efter antal månaders återhämtning valde jag ett annat jobb. Det bästa jag gjort. Jag hade tur som fick ett fint erbjudande om nytt jobb då jag inte var i position att marknadsföra mig själv. För usch så självkänslan svek. Hur orkade andra? Mina kollegor? Varför just jag, gjorde jag nåt fel? Var jag svagare? Tycker andra att jag är svag?

Efteråt, när jag tittar i backspegeln och inser att jag redan tidigt i livet var i farozonen, upplärd att prestera för att duga, omvårdnadsfull och ansvarstagande i relationer och väldigt resultatinriktad och en massa annat som påverkar. Några omvälvande livshändelser var svåra att balansera när man redan har fullt upp att "hålla huvudet över vattenytan". Men trixet då var att vara stark, för det var jag ju "så duktig på"😉. För att vara i en utmattning händer väl bara andra?


Idag är jag lite tacksam över erfarenheten, även om jag vill vara utan den. Jag överlevde! Jag måste nu anpassa mig för att skapa balans mellan prestation och återhämtning, leva med att vissa funktioner inte är som förr. Men jag njuter av små ting mer, som att titta upp i trädgranarna och andas lite djupare. Njuta av min familj. Njuta av att sitta ner på rasten. Jag önskar jag lärt mig tidigare....
08.05
På en arbetsplats var vi underbemannade och med en chef som också var pressad. Hon var samtidigt rädd att ta tag i detta. Hon var oförutsägbar kan man också säga. Vi i personalen påtalade den omöjliga arbetsbelastningen gång på gång och till slut kom ett företag för att utreda detta.

Rapporten visade att vi var kraftigt underkännande och med en omöjlig arbetsbelastning. Den visade också att vi saknade rutiner för många saker som skulle ha kunnat minska stress och dubbelarbete. Politikerna kastade rapporten med hänvisning till att den inte svarade på deras frågor.

I samband med detta avled min mamma och min personliga sorg gjorde det svårt att hantera arbetsbördan. Stressen visade sig som att jag hade svårt att stänga av jobbet på fritiden. Jagctappade ord och var konstant trött. Jag var ofta arg och hade svårt att diskutera och rationalisera. Efter tre veckor kom min chef in på mitt kontor och skrek åt mig att jag fick lov att sörja på min fritid. Här skulle jag arbeta.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

Utbrändhet

Mer i ämnet