Det är svårt att driva ridskola i inlandet både ekonomiskt och sett till elevantal. De senaste åren upplever klubbarna en förbättring, men det är fortfarande inte enkelt att få ekonomin att gå runt och ideella krafter att ställa upp.

Igår höll Svenska Ridsportförbundet ett seminarium för länets klubbar. Där diskuterades bland annat utveckling och framtid, men även det sviktande elevantalet.

Låg inlandsnärvaro

De små klubbarna från inlandet lyste dock med sin frånvaro. Mellanbygdens ryttarförening har dryga 60 elever och bedrivs helt ideellt.

– Det går bra, oftast. Det är ju om någon blir tvärt sjuk eller så, så att man måste rycka in extra det är lite besvärligare. Annars är det ju att hoppas på den goda viljan hos alla och hästintresset och hela den biten, säger ordförande Maria Jonsson.

Skillnad mot större klubbar

Och visst är det skillnad att jobba på de större skolorna närmare kusten.

– När jag jobbade i inlandet så var det ju mycket mindre allting, då krävs det ju mer ideella krafter för att få verksamheten att gå ihop. Det finns inte personalpengar att anställa personal och då krävs ideella krafter. De kämpar ju på, men det är utflyttningen och hela den biten också som drabbar inlandet, säger Kågedalens ridskolechef Anna Lundmark Selin som tidigare jobbat i Vindeln och Malå.