I juli 2015 släpptes den så kallade Hagamannen fri efter att ha avtjänat nio år av sitt 14-åriga straff för flera överfallsvåldtäkter. Trots att Kriminalvården bedömde risken för att han skulle återfalla i brott som påtaglig beslutades det att han skulle bli villkorligt frigiven efter två tredjedelar av sitt straff – vilket är norm i Sverige.
Efter beslutet följde en intensiv debatt där principen ifrågasattes.
I efterdyningen av debatten förklarade justitieminister Morgan Johansson att han ville skapa ett ”lex Hagamannen”, där den villkorliga frigivningen ska kunna skjutas upp om det finns risk för återfall. Justitieministern beskrev regelverket som ”slappt” och att det hade gått ”slentrian” i hur man ger fångar villkorlig frigivning.
LÄS MER: Kriminologen: ”Borde hålla kolossalt låg profil”
Rättssäkerhet
I mars 2016 tillsattes en utredning som skulle titta på om risken skulle ses som ett särskilt skäl mot villkorlig frigivning. Svaret kom i dag från en enig utredningsgrupp – och det är nej.
– Du kan inte åstadkomma rättssäkerheten som behövs. Psykiatriker kan inte förutse återfall med den träffsäkerhet som krävs på individnivå. Det innebär att du kommer få låsa in människor som inte hade återfallit i brott. Du uppnår heller inte särskilt mycket samhällsskydd genom att låsa in människor ytterligare en liten tid. Om återfallet kommer så sker det bara lite senare, säger Agneta Bäcklund, justitieråd och ansvarig för Frigivningsutredningen.
Drogkontroll och övervakning
Rekommendationen från utredningen är att behålla systemet med villkorlig frigivning efter två tredjedelar av straffet. I stället föreslår man att Kriminalvården ska göra fler kontroller av den frigivne efter att hen släpps. Det ska bli lättare att göra drogkontroller av de villkorligt frigivna, och elektronisk övervakning av dem ska bli tillgänglig. Den som bryter mot reglerna ska kunna sättas in på anstalt i ytterligare tre månader, i stället för två veckor som systemet tillåter i dag.
– Tanken är att de ska arbeta mer aktivt med de frigivna. Det finns i vissa fall en abrupt övergång från anstalt till frihet i dag som är en stor nackdel. En stor del av återfallen, även för livstidsdömda, handlar också om drogmissbruk. Vi vill se mer föreskrifter, anvisningar och kontroller, säger Agneta Bäcklund.
LÄS MER: Beskedet: Hagamannen får återvända till Umeå
Utredarna har tittat på hur andra länder resonerat kring återfallsrisk och villkorlig frigivning. Agneta Bäcklund nämner Finland som ett exempel, där lagstiftningen ändrades för att återfallsrisken skulle påverka villkorlig frigivning.
– Det har inneburit att en grupp intagna har suttit i fängelse hela strafftiden. Då går de ut fria och du har ingen möjlighet till kontroll eller föreskrifter. Det har haft väldigt negativa konsekvenser i Finland. Nu ändrar de reglerna igen, säger hon.
Riskfaktorn
Trots att utredningen säger nej till riskfrågan lämnar man ett förslag om hur ett system skulle kunna se ut. Rekommendationen är då att personer som dömts till fängelse i minst två år ska kunna riskutvärderas av Rättsmedicinalverket. Bedöms det att det finns en risk för ny allvarlig brottslighet ska den villkorliga frigivningen kunna skjutas upp med 6 månader i taget, dock längst till dess att två månader av straffet återstår.
– Flera av de faktorer som kan innebära risk är ju statiska. Finns det en risk i februari att någon återfaller i brott är det mycket som talar för att samma bedömning görs sex månader senare, säger Agneta Bäcklund.
TT: I debatten har många varit upprörda över att återfallsrisken inte vägs in, hur tror du reaktionerna kommer bli på det här?
– Det är ju känslor. Men en utredning får ta till sig frågan när känslorna har svalnat och analysera det forskningsunderlag som finns.