Olivia Wästerby går i nian, och en korsbandsskada har gjort att hon lagt sina egna fotbollsskor på hyllan. Men för att fortfarande få känna matchpulsen dömer hon fem- och sjumannamatcher på sin fritid.

– Jag tycker det är bland det roligaste som finns att göra. Särskilt när spelarna är små, man ser hur kul de tycker att det är, säger hon.

”Ibland vill man bara gråta”

Oftast är det bra stämning kring planen, men det händer att folk blir aggressiva och skriker saker som ”Vad håller du på med?” och  ”Kan du blåsa i din visselpipa?”. Och det är oftast inte spelare – utan föräldrar och ledare, alltså vuxna människor.

– Jag tycker det är jättetråkigt att vuxna inte förstår att det faktiskt är en människa som står där och dömer som blir ledsen. Ibland vill man bara gråta. jag är en person som tar åt mig väldigt lätt och jag blir sårad när folk är missnöjda med mig, säger Olivia Wästerby.

Resultatfixering

P-g Eliasson utbildar tränare inom Svenska fotbollförbundet, och enligt honom har utbildningarna stort fokus på fairplay och etik och moral. Men han tror ändå att resultatfixeringen ibland tar överhand – och att det som egentligen är viktigt med fotbollen glöms bort.

– Glädjen, gemenskapen och utveckligen kommer i skymundan när man bara tittar på resultat och det som domaren presterar. Det blir helt fel bild av vad idrott egentligen är, säger han.

Har lärt sig möta kritik

Domaren Olivia Wästerby har med tiden blivit mer hårdhudad, och kan idag bemöta kritiken med att säga ”Nu är det jag som dömer.”

Har det hänt att någon har sagt förlåt efter matchen?

– Ja, faktiskt. Och det tycker jag är jättekul, alla kan ju göra fel, men det är bra att man ber om ursäkt, säger hon.