Mannaminne drivs sedan ett antal år som en stiftelse, finansierat genom driftsbidrag från landstinget och med ekonomiskt stöd från Kramfors kommun.  I höstas kom beskedet att landstinget tänkte dra in bidraget, av besparingsskäl. 

Ett beslut som äventyrar verksamheten på Mannaminne.

– Beklämmande av landstinget,  tycker Jan Sahlén, som pekar på att landstinget från nästa år ska ta över det regionala utvecklingsansvaret när regionen bildas.

– Det visar på en avsaknad av kulturpoltiskt perspektiv, som nästan liknar till kulturfientlighet, tycker Jan Sahlén.

Tondöva poltiker

Sahlén kallar det hela ”tondövt” och menar att det skickar en olycksbådande signal om hur politikerna viktar kulturen i ett kommande regionsamarbete.

Mannaminne har byggts upp successivt sedan Anders och Barbro Åberg lämande Stockholm och slog sig ner Häggvik, Nordingrå 1980.

Idag består anläggningen av ett 70-tal hus från både från Sverige och andra delar av Europa. 

Mannaminne låter sig inte alldeles enkelt beskrivas, men kan väl närmast sägas vara en kombination av friluftsmuseum och konstnärlig installation stadd i konstant förändring.  Ofta i en politisk kontext, men framförallt, en plats med ett unikt avtryck av Anders Åbergs egensinne och särprägel som konstnär.

Här finns även stora delar av Åbergs uppmärksammande utställning ”Land du Välsignade”, producerad på 70-talet.

Åberg en nationell angelägenhet

Anders Åbergs konstnärskap bör vara en nationell angelägenhet, menar Jan Sahlén,

– Det bör prövas om Mannaminne har ett konsthistoriskt värde och beslutas om eventuellt skydd kombinerat med vårdinsatser.

Mannaminne ligger i Kramfors kommun, och har ett stort värde bland annat som besöksmål, men Sahlén är tydlig med att kommunen inte kan ansvara för Mannaminnes framtid på egen hand. 

– Kramfors har varken kompetens eller resurser för detta, menar han.

Men om inget görs riskerar det konstnärliga värdet att raseras, befarar Jan Sahlén som inte vill se Mannaminne reduceras till ett turistmål, styrt av besöksnäringens intresssen.

Han föreslår nu att staten tar över ansvaret och föreslår att Statens Konstråd ges ett utökat uppdrag och får ansvar för åtgårder för konsthistoriskt värdefulla installationer, som just Mannaminne.  Idag finns ingen myndighet som har ett sådant uppdrag. 

Hur ska Mannaminne överleva?

Jan Sahlén jämför med Hallwylska Museet i Stockholm där en privat förmögen familj manifesterade sin ställning genom att bygga upp en konstsamling i en ståtlig byggnad mitt i centrala Stockholm:

– Idag är Halwylska ett statligt museum, finansierat via statsbudgeten, ett museum som kompenseras för det ekonomiska bortfallet när museiinträden blev gratis.

– Hur kompenseras Mannaminne när de regionala bidragen försvinner? Vilket ansvar tar staten för Anders Åbergs konstnärskap och konstnärliga installation, frågar sig nu Jan Sahlén.

Anmärkning: I en relaterad artikel bemöter landstinget kritiken. Landstinget har tecknat nytt avtal om bidrag på en treårsperiod till stiftelsen Mannaminne.