– Jag tycker att man ska överväga att bärga tunnorna, säger professorn i analytisk kemi Dan Bylund på Mittuniversitetet och hänvisar till riskerna:

– Det är ändå åtta-nio ton kvicksilver som riskerar att komma ut i miljön.

Efter att lokala fiskare klagat flyttades dumpningarna från området vid Brämösundet där omkring 10 000 tunnor dumpades, till ett område sydost om Åstön där omkring 13 200 tunnor ska ligga på cirka 80 meters djup.

Närmare land

Mätningar med sonarteknik som Sveriges Geologiska undersökning, SGU har gjort visar att tunnor även dumpades på väg ut till området. Bara 3500 tunnor har lokaliserats i själva dumpningsområdet och vittnesuppgifter tyder på att en del tunnor ligger betydligt närmare land, bland annat vid Draghällan strax utanför Sundsvall.

Med ett fortsatt systematiskt avsökande skulle, enligt SGU:s bedömning, sannolikt merparten av de 23 000 dumpade tunnorna kunna lokaliseras.

8,7 ton kvicksilver

Undersökningar visar att tunnornas plåthölje rostat sönder och att innehållet vittrar och att det miljöfarliga innehållet sprids och kan tas upp av fisk.

Hittills har inte uppseendeväckande höga halter av kvicksilver uppmätts i dumpningsområdet men undersökningarna betraktas inte som heltäckande och Länsstyrelsen i Västernorrland skriver att ”området kan utgöra en mycket stor risk för människors hälsa och miljön”.

Totalt beräknas de 23 tusen tunnorna innehålla 8,7 ton kvicksilver.

Läckte kvicksilverklorid

1976 fick en fiskare upp ett betongblock i sin trål. Plåtkärlet var helt bortrostat. Betongklumpen skickades till Naturvårdsverkets dåvarande specialanalytiska laboratorium för kontroll.

Laboratorieförsök visade att det läckte kvicksilverklorid från katalysator-betongmassan till omgivande vatten. Försök i arkvarium visade också på ett icke obetydligt läckage av kvicksilver som togs upp av fisk.

Hör forskaren Dan Bylund i klippet.