– Första kicken fick jag när jag skulle skrapa en tjugoettlott. Jag tror att jag var tio-elva år och skulle sälja lotter för min idrottsförening.

Jonas Pettersson i Sundsvall kommer i dagarna ut med en bok om sitt spelmissbruk. En liten kille som blev moderslös som sjuåring, och kom att förknippa kortspelet hos mormor och morfar med trygghet och social samvaro. Spelberoendet utvecklades i tonåren och snart hade han trasslat in sig i lögner, oro för att bli upptäckt och spelskulder upp över öronen. Det slutade många år senare med fjorton månader på Viskananstalten för grovt bedrägeri.

– Jag bestämde mig på riktigt när jag åkte in i fängelse. Att nu måste det ta slut.

Då var han 33 år. På Viskananstalten påbörjade Jonas sin socionomutbildning. Idag är han klar och även föreläsare i spelberoendefrågor. På sikt hoppas han kunna föreläsa för idrottsföreningar. Kopplingarna mellan idrott och spelmissbruk är många menar han, dels tävlingsmomentet och dels kickarna av prestationer. Enligt spelberoendes riksförbund är ungefär 125 000 svenskar beroende. Att de flesta idrottsföreningar är helt beroende av Svenska Spel är han kritisk mot, samtidigt som han tycker att de gör ett bra förebyggande arbete.

– Men kunskapen om spelmissbruk i många idrottsföreningar är noll. Ändå har de samtidigt en tydlig missbrukspolicy när det gäller alkohol och droger, säger Jonas Pettersson.