Förra veckan berättade vi att tre unga människor mist livet på kort tid i Sundsvall. Tre liv som slocknade på grund av drogmissbruk. Den yngsta var Daniel och vi träffat hans mamma.

Daniel bodde i häbret hemma på gården. Han öppnade inte, så mamman trodde att han sov.

-Jag upp och hämtade nyckeln och så gick jag ner och låste upp. Då hittade jag honom uppe. Då var han likstel, men jag provade ändå någon minut, men såg ju ändå att det var ingen idé, berättar hon.

Bredvid sängen låg en pet-flaska med lite GHB kvar i och några tabletter. De droger som skulle ta hans liv.

-Det var väl att han kanske inte kände att han dög utan droger. Hans självkänsla gjorde att han sökte sig till såna, fortsätter hon.

Det var när Daniel skulle börja gymnasiet som självförtoendet inte räckte till. Han tyckte det var jobbigt med nya människor och nya miljöer. Han hoppade av och sen rasade det ganska fort. Främst var det GHB han missbrukade – en narkotikaklassad vätska. På Daniel märktes det genom att han blev högljudd och fick väldigt stora pupiller.

– Också just det här vakenheten, sover, vaken. Har du en vanlig fylla, så kanske du bara  somnar och sover. Men här blir du vaken, sover, liksom vartannat, beskriver mamman som efter en tid lärde sig känna igen symptomen.

I tre år kämpade mamman för att få in Daniel på ett behandlingshem. Slutligen – på sin 18-årsdag – fick han en plats i Kalix. Efter nio månader där var han drogfri och fick komma hem. Men utan något att göra var han snart tillbaka i missbruket.

– Det var just det här att han hade så svårt att sova. Och så just det här att han hade så kallade kompisar kvar som både sålde GHB:n och höll på.

Som förälder känner mamman att det varit svårt att räcka till. Hon hoppas ändå att sonens död ska kunna rädda andra ungdomar.

-Man hoppas att dom  har fått sig en minnesbeta, dom som håller på. Och att dom tänker sig för dom som är kvar, att dom kanske gör något vettigt av det här som har hänt, avslutar hon.