Förra hösten anklagades Benny Fredriksson, vd för Stockholms stadsteater, för en hård och okänslig ledarstil och för att inte visa respekt för den pågående metoodebatten.

Han avgick på grund av den massiva kritiken. Den stora publiciteten kring det hela angavs som skäl till att han några månader senare tog sitt liv.

En intensiv debatt fylld av både kritik och rannsakan följde.

Lade ihop två och två

En liknande debatt rasade under det uppmärksammade våldtäktsmålet i Sundsvall 1987.

Både lokal- och riksmedia rapporterade ingående om fallet, och redan dagen efter anhållandet av de två misstänkta gjordes det klart i pressen att en av männen var en lokalt känd idrottsman.

De fortsatta publiceringarna gjorde att allmänheten snart kunde lägga ihop två och två och räkna ut vem idrottsmannen var.

Nattliga samtal

Den i media kallade ”idrottsprofilen” och hans familj utsattes för förföljelse, nyfikenhet, hånfulla kommentarer och nattliga telefonsamtal. Mannen som hela tiden intensivt och konsekvent nekade till våldtäktsanklagelserna kände sig dömd på förhand, och tog illa vid sig att misstankarna spillde över på familjen.

Efter den fällande domen i tingsrätten – två års fängelse – tog idrottsmannen sitt liv.

Friad – efter sin död

I sitt avskedsbrev till fru och barn vidhöll han att han var oskyldig till våldtäkt och att han ville att familjen skulle överklaga domen till hovrätten så att både han och familjen skulle kunna få upprättelse.

Så blev det. Advokat Leif Silbersky var försvarare i målet som slutade med att mannen frikändes, ett och ett halvt år efter sin död.