”Min konst är mitt språk” förklarar Per Elof och hans oljemålningar som under sommaren hänger på väggarna i Örnsköldsviks gemensamma museum och konsthall är hans språkliga, alltså konstnärliga utveckling under de senaste tio åren.

– Det är en blandning av min röst som jag har byggt under min tid, allt från Sápmi, till Italien, till att besöka andra kulturer. Just det här att samla språkens andra tecken. Att ta fram det här symbolspråket som håller på att försvinna och väva ihop det. De flesta kulturer har tappat mycket men man har sparat lite och tillsammans bygger de en helhet om vad det innebär att skapa i bild.

Kärt återseende

Något försenad öppnade utställningen i lördags på grund av pandemins restriktioner. När målningarna för första gången på flera år spändes upp på ramar igen blev det därför ett kärt återseende för konstnären och samtidigt en möjlighet till små förbättringar.

– Vissa av målningarna är åtta år gamla och nu, äntligen, har jag fått spänna upp dem igen. Jag hade någon som jag funderat att ändra på och förra veckan kunde jag måla klart den. Så det är ett kärt återseende.

”Inget dåligt ställe att vara på”

För Per Elof är nu Örnsköldsvik den plats han kallar hemma. En plats som han känner är nära till det mesta och planerna för sommaren är redan spikade. Nästa målning finns redan även om mycket arbete återstår innan den kan förverkligas.

– Igår när vi hade hängt klart gick jag hem och började skissa på en ny målning. Jag har en bra idé som jag vill utveckla. Nu är det bara skisser men under sommaren kommer jag att samla referensmaterial till motiven. Det känns bra att vara tillbaka i Örnsköldsvik. Det är nära inåt landet, norrut och söderut. Det är inget dåligt ställe att vara på.