Kusten i Västernorrland och Sundsvallsbukten i synnerhet har de högsta halterna av kvicksilver i landet, enligt Sveriges geologiska undersökning, SGU. Även vissa insjöar, som Marmen i Ljungans vattensystem, uppvisar höga halter av kvicksilver.

Nu kan forskare på Umeå Universitet visa att halten av metylkvicksilver kan öka i näringskedjan i takt med att nederbörden ökar som en effekt av klimatförändringarna. Det gäller både i hav och i sjöar.

– I våra laboratorieförsök har vi sett ökningar av kvicksilverhalten på upp till sju gånger i djurplankton, hur mycket halterna kan öka i fisk i naturliga ekosystem vet vi inte än, säger Erik Björn, forskare på Kemiska institutionen.

Miljögiftet koncentreras

Mer nederbörd gör att mängden humus i hav och sjöar ökar. Det gynnar bakterier som äts av små djurplankton som sedan äts av större djurplankton. Metylkvicksilvret anrikas på varje nivå i kedjan och halten ökar i varje steg från bakterier och plankton till småfisk, rovfisk och till sist människor som äter fisken.

– Det är inte det ett bra scenario, men nu handlar det om att förstå för vilka typer av ekosystem och i vilka geografiska regioner det finns en risk för ökade kvicksilverhalter, säger Erik Björn.

Risk för miljökatastrof?

Samtidigt som kvicksilverhalterna i Sundsvallsbukten på vissa håll är extremt höga enligt SGU, tar havsområdet emot vatten från två stora älvar och flera mindre vattendrag. När nederbördsmängderna ökar riskerar vattendragen att föra med sig mycket av den humus som startar processen.

Står området inför en miljökatastrof?

 Erik Björn poängterar att det än så länge handlar om resultat från laboratorieförsök och att man framförallt försöker förstå processerna.

– Höga kvicksilverhalter i sig är en risk, sen hur stor exponeringen blir för människor och djurliv beror inte enbart på halterna utan i stor utsträckning på hur mycket kvicksilvret sprids och tas upp av växter och djur.