– Sture Bergwall har gett oss så oerhört mycket lidande och det känns väldigt märkligt att han nu också ska ge ut en bok om alltihop, säger Johan Asplunds mamma Anna-Clara.

Nya boken plågar Johan Asplunds föräldrar

Uppdaterad
Publicerad

Sture Bergwall ljög fullt medvetet när han som Thomas Quick plötsligt tog på sig Johan Asplunds försvinnande. Och psykiatrin uppmuntrade honom, skriver han i sin nya bok.

I dagarna ger Sture Bergwall ut sin bok ”Bara jag vet vem jag är”. Där beskriver han upprinnelsen till hur han under namnet Thomas Quick kunde dömas för åtta mord han inte begått.

Utgivningen rör upp många starka känslor hos Johan Asplunds föräldrar Anna-Clara och Björn.

Fallet Johan Asplund

– Det känns väldigt märkligt att han ska få så mycket uppmärksamhet för den här boken, efter allt lidande han orsakat för oss under så många år, säger Anna-Clara Asplund till SVT Västernorrland.

Terapisamtal

Hela historien kring ”seriemördaren” Thomas Quick börjar och slutar med Johan Asplund.

Erkännandet av 11-årige Sundsvallspojken Johans spårlösa försvinnande hösten 1980 var det som drog igång det hela. Och det var också det sista mord som han dömdes för.

Enligt Sture Bergwall var det under ett terapisamtal på Säters sjukhus 1992 som han plötsligt påstod att han mördat Johan Asplund. Erkännandet väckte omedelbara reaktioner hos ledningen på Säter – och efter det var snöbollen i rullning.

Tog på sig mord efter mord

I sin bok beskriver Bergwall hur han uppmuntrades av psykiatrin att ta på sig mord efter mord.

Efter erkännandet av Johanfallet ska hans läkare på Säters sjukhus, enligt boken, ha fört andra ouppklarade mordfall och försvinnanden på tal.

”Han drog i den stickade pullovern. – Häromdagen läste jag om ett annat mystiskt försvinnande i Sundsvall, sa han. Olle Högbom försvann den 7 september 1983, samma år som din mamma dog. – Kanske, jag minns inte.”

(Citat ur ”Bara jag vet vem jag är”.)

Mediciner som ”belöning”

Mer psykofarmaka fanns i potten för den läkemedelsberoende Bergwall om han fortsatte berätta; man ville skapa en seriemördare, skriver han själv i boken.

” – Jag skulle behöva mer hjälp mot min ångest, sa jag. Jag har ju dig, förstås, men jag behöver mer Stesolid eller Valium. – Ja, det kan behövas, jag ordnar det.”

(Ur ”Bara jag vet vem jag är”.)

Det hela blev till en karusell som Sture Bergwall enligt sin egen beskrivning inte kunde ta sig ur; han säger sig ha försökt flera gånger men både psykiatrin och polisutredningen ville förmå honom att fortsätta berätta och ”erkänna”.

Visste att han ljög

En röd tråd i boken är att Bergwall beskriver sig som ett offer.

– Det förstår jag att han tycker. Men det är jag och Björn som är offer i det här. Och Johan förstås, säger Anna-Clara Asplund.

Men Bergwall friskriver sig inte från egen skuld i det hela. Han var fullt medveten om att han ljög när han tog på sig Johanfallet.

– Och det tycker jag är det värsta i det här. Att han visste att allt bara var påhitt. Så mycket lidande det här har gett mig och Björn, vår familj, släkt, vänner och bekanta. Hans historier om att han slängt Johans huvud hit och hans kropp dit, och att han ätit av honom. Han har smutskastat Johan. Det är helt förfärligt, säger Anna-Clara Asplund.

SVT: Men kan det inte finnas en poäng i att han nu berättar sin egen historia om hur terapin och polisutredningen gått till?

– Ja, jag ska ju säga att jag har inte har läst boken, inte ens bläddrat i den. Men det kanske det har, säger Anna-Clara Asplund.

– Men det fråntar honom inte ansvaret för det som hänt. Utan hans historier hade det ju aldrig blivit någonting. Även om jag tycker att vården, polis och åklagare har huvudansvaret. Naturligtvis.

Inleder och avslutar

Johan Asplunds försvinnande både inleder och avslutar historien om den falske seriemördaren Thomas Quick.

Johanfallet var nämligen det sista mord som Quick/Bergwall dömdes för, i juni 2001. Därefter avbröts förhören och utredningarna av de övriga mordkännandena – ett 25-tal – när Quick inte längre ville medverka.

Och så plötsligt, i en SVT-dokumentär av Hannes Råstam i december 2008, tog han tillbaka alla erkännanden.

Det ledde så småningom till en resningsprocess som slutade med att han frikändes från alla de åtta mord han dittills dömts för.

Det sedan de granskande åklagarna kommit fram till att underlaget i mordutredningarna inte höll för prövning i domstol utan Quick/Bergwalls ”erkännanden”.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Fallet Johan Asplund

Mer i ämnet