Det är många som engagerat sig för att familjen Hoang i Sundsvall ska få stanna kvar i Sverige. Föräldrarna har bott i lägenheten i Ljustadalen i tretton år. Under tiden har familjen vuxit och de har nu tre barn som alla är födda här.

Föräldrarna stred för människorättsfrågor i sina respektive hemländer. Pappan satt fängslad en tid och Mamma Manwai förlorade sitt arbete. De flydde till Europa och hamnade så småningom i Sundsvall. De har upprepade gånger sökt uppehållstillstånd men alltid fått avslag.

Barnrättskonventionen

Så plötsligt hämtades pappan av polisen och låstes in i Migrationsverkets förvar. Mamma Manwai Lau förstår inte varför.

– Vi har alltid samarbetat med myndigheterna, kommit när polisen och Migrationsverket kallat på oss, säger hon.

Vid årsskiftet, när barnkonventionen blev svensk lag öppnades möjligheten att överklaga Migrationsverkets beslut med hänvisning till just barnkonventionen. Det gjorde familjen och hoppades att domstolen skulle kunna pröva deras ärende med barnens bästa för ögonen.

– Barnen har asiatiskt utseende men i själ och tanke är de svenska, säger Manwai.

Men veckan före påsk fick de avslag igen. Pappan ska nu utvisas till sitt hemland och mamman och barnen till sitt. Det är högst oklart om de nånsin kommer att kunna återförenas.

Svår förlust

Heather fyller tolv år i maj och Evelina är nio, lillasyster Linnea är snart två.

Förlusten av pappa är oerhört svår för Heather och Evelina.

– Polisen kom och hämtade honom när vi var i skolan. Jag hann inte ens säga hejdå, säger Heather.

Flickorna gråter mycket och har svårt att äta och sova, berättar mamma Manwai.

”Bo med min familj”

Coronaviruset har satt stopp för deras besök hos pappan, men också för omedelbar utvisning. Med hjälp av grannar och vänner försöker familjen att hålla modet uppe.

– Jag vill bara bo med min familj tills jag blir gammal, säger Evelina stillsamt.

Vi döljer pappans bild, hemland och hela namn på grund av familjens rädsla för repressalier i hans hemland.