Många små barn har långa dagar på förskolan och det kan vara ett problem för barn under tre år. Särskilt om det är stora barngrupper. Det visar aktuell forskning inom bland annat utvecklingspsykologi och anknytningsteori.
– 10 timmar är en lång dag, 8 timmar är en lång dag för barn att vara i en grupp. Och det som bekymrar mig mycket är de yngsta barnens behov av att ha någon att knyta an till, säger barnpsykologen Gunilla Niss.
Många föräldrar arbetar heltid, även när barnen är små. Det leder till att många fler barn nu än förr har långa dagar på förskolan. Inte sällan längre dagar än vad föräldrarna har på sitt arbete.
Ekonomin styr
På en förskola på en ort utanför Sundsvall går 80 barn, men bara en förälder arbetar deltid. Så ser det ut på fler håll. Ofta är det ekonomiska skäl som gör att föräldrarna arbetar heltid. Så ser det också ut att vara på en annan förskola i centrala Sundsvall.
– Det är ekonomiska skäl och lite andra skäl också, säger Maria Wåhlén Nordkvist, vars treårige son går på Kronans förskola i Sundsvall. Samtidigt säger hon att sonen trivs så bra på förskolan så det funkar bra. Även treårige Nors pappa har samma uppfattning.
- Nor trivs ju så bra på dagis, det är ju en fördel, men man önskar att man kunde vara hemma mer med honom eftersom han blir lite tröttare på kvällen, säger Patrick Ramsell.
Varnar för stora barngrupper
Barnen och föräldrarna vittnar om trivsel på förskolan. Men på förskolor där det är stora barngrupper och lite personal kan det vara ett problem för de minsta barnen- de under tre år, att vara långa dagar. Det menar författarna till boken ”Förskola för de allra minsta- på gott och ont”. En av författarna är barnpsykologen Gunilla Niss. Hon varnar för effekterna av stora barngrupper för barn under tre år.
– Jag tycker att det är bekymmersamt att vi inte höjer rösterna om barnens behov. Jag önskar att föräldrar och personal slogs ihop och sa att det här är inte värdigt våra barn, säger Gunilla Niss och pratar om en nedmontering av förskolan i Sverige, där barngrupperna är stora och personalen sliter. Hon anser att mellan 12 och 14 barn i småbarnsgrupperna är ett bra mått och mellan 15 och 17 barn i 3-5-årsgruppen.
Forskningen visar på konsekvenser
Förskolan är både viktig och nödvändig, menar hon. Men forskning inom neurobiologi, utvecklingspsykologi och anknytningsteori antyder att det kan ha negativ inverkan på barnen att vara i stora grupper med lite personal. Det kan leda till negativa konsekvenser för barnets utveckling. Forskningen bekräftar att de första två årens livserfarenheter har en grundläggande betydelse för den psykiska hälsan i framtiden.
– Det som händer när det brister i tryggheten och anknytningen är att barnet antingen lägger av. De märker att det inte är någon mening att gråta, barn anpassar sig, de slutar gråta och blir sittande. Det andra är att jag ökar min aktivitet. Risken är att man blir i värsta fall störande. Mitt behov är att jag måste bli sedd. Risken är att barnen inte får en god självkänsla, att barnet tror att det inte riktigt duger, säger Gunilla Niss.
Lite personalresurser- många barn
Och samtidigt som allt fler barn är längre i förskolan, har personalresurserna inte ökat i samma omfattning. Det som händer när personaltätheten är låg är att barnen hänvisas till varandra.
– Man lägger ju väldigt stort ansvar på barnen att själva ordna upp saker, saker som de egentligen kanske inte har förmåga att ordna, där vi vuxna ska hjälpa till, berättar Madeleine Whitlock, förskollärare på Alnö.
Varför pratas det inte mer om det här då? Jo, personalen är lojal och vill inte kritisera föräldrarna och föräldrarna tycker att personalen sliter och gör sitt bästa med stora barngrupper.
Inget tak
I dag finns inget tak för hur stora barngrupperna får vara. Det är upp till varje förskolechef att avgöra, och det är förstås pengarna som styr. Men både föräldrar och politiker bör fundera över forskningens resultat, menar Gunilla Niss.
– Föräldrar har kanske inget val, men jag ser en snabb nedmontering av förskolan. Med all den kunskap vi har idag. Är vi ett fattigt land, eller obegåvat land? varför använder vi inte den här kunskapen som vi har till att förändra, undrar Gunilla Niss.