Det hela utespelade sig i parets hem i Nordingråtrakten i mars förra året.
Sedan den 64-årige mannen gett sin svårt sjuka hustru dödliga injektioner av morfin – enligt både honom själv och parets son i enlighet med hennes egen vilja – ringde han SOS Alarm och berättade vad som hänt.
64-åringen åtalades senare för dråp. Kammaråklagare Stina Sjöqvist hänvisade till lagstiftningen som inte tillåter aktiv dödshjälp, oavsett om det sker enligt en persons uttalade egna vilja.
Dömdes
Mannen dömdes i Ångermanlands tingsrätt men fick med hänsyn till omständigheterna en jämförelsevis mild påföljd: fängelse i ett och ett halv år.
Han överklagade den fällande domen och lagom till förhandlingarna i Hovrätten för nedre Norrland åberopade advokat Thomas Bodström ett expertutlåtande från Claes Lernestedt, professor i straffrätt vid Stockholms universitet.
”Bör straffbefrias”
Lernestedt ansåg att den åtalade mannen bör straffbefrias eftersom han i samråd med hustrun genomfört hennes självmord.
Lernestedt skrev också att 64-åringen ”befunnit sig i en nödsituation och agerat för att förhindra fara för hustruns hälsa”. Om han ändå anses skyldig ska det hela betraktas som att han agerat i nödvärn, ansåg Lernestedt.
Tog inte hänsyn
Slutligen konstaterade straffrättsprofessorn att rätten bör ta hänsyn till de förmildrande omständigheterna, i händelse av att han skulle dömas även i hovrätten.
Ett yrkande som klingande ohört i domstolen. Hovrätten går liksom tingsrätten på åklagarens linje och dömer mannen för dråp – men sänker alltså straffet från fängelse i ett och ett halvt år till ett.
”Ska ses som gärningsman”
Hovrätten anser att mannens handlande varit så ”omfattande och självständigt att hans medverkan inte kan bedömas som medhjälp till självmord. Han ska i stället betraktas som gärningsman.”
Rätten konstaterar också att att de närvarande vid händelsen varit medvetna om att ”handlandet inte var lagligt och att de åtminstone övergripande diskuterade den frågan.../...Det som nu har sagts innebär att (64-åringens) handlande inte är straffritt på grund av nöd eller på grund av att han inte kunde besinna sig.”
När det gäller påföljden hävdar hovrätten att straffvärdet med hänsyn till omständigheterna motsvarar ett års fängelse.