Elena Maximez är född och uppvuxen i Ukraina, men flyttade till Sverige för 25 år sedan. I Ukraina befinner sig närmare 50 av hennes släktingar. Med dem har hon kontinuerlig kontakt.

– Flera gånger har jag tänkt att åka dit, men de avråder starkt. Det är farligt. De tycker att man ska stanna här och hjälpa dem från Ukraina som finns här, säger hon.

Väljer att stanna

En av släktingarna, Marina Maksymets och hennes treåriga dotter Nicol, bodde hos henne i Barkarö i Västerås under en period. Men de flesta har valt att stanna i Ukraina.

– De har alla de problem som vi har här, med stigande matpriser och drivmedel och allt annat. Men till råga på allt har de kriget med den ovisshet och oro som de lever med varje dag, berättar hon.

Men Elena säger att de är lösningsfokuserade.

– De försöker att betala sina räkningar trots att de knappt får lön. De kan och vill göra mycket och ta ansvar för landet. De vill se att landet fungerar så mycket de går och att ekonomin snurrar runt, säger hon.

Riskerar livet dagligen

Men samtidigt finns oron närvarande.

– Jag påverkas mycket av det de berättar och hur de känner, om de är ledsna eller oroliga. De är oroliga för sig själva och sina nära och kära som strider i kriget, säger hon.

Elena Maximez berättar om skuldkänslorna för att hon har det bra samtidigt som hennes släktingar riskerar livet varje dag.

– Min kusins 33-åriga son, som är lika gammal som min son, dog när han och hans frus bror åkte för att hämta mat till sina familjer, som var flyktingar inom landet, berättar Elena Maximez.

I klippet berättar Elena Maximez om varför hennes släktingar väljer att bo kvar i Ukraina trots att kriget pågår.