När jag lyssnade på Isabella Lundgrens debutskiva första gången var upplevelsen av hennes röst så stark att jag inte förmådde tänka på något annat. Efter bara några minuters lyssning förstod jag att jag hörde något helt unikt.

Blyg sångfågel

När jag så träffar henne ser jag en försynt, lite tillbakadragen och blyg ung kvinna utan minsta divalater. Vi ses i Tyska kyrkan i Stockholm eftersom Isabella vill bli präst så småningom och för närvarande läser teologi på högskolenivå.

-Min tro betyder mycket för mig, säger hon. Jag har gått igenom en del tuffa tider och då har den hjälpt mig.

Stående ovationer

Hon berättar att hon nyligen sjungit på den berömda jazzklubben Blue Note i New York, men vill inte erkänna att hon fick stående ovationer.

-Är du inte väl blygsam? frågar jag.

-Ja, det kanske jag är, säger Isabella Lundgren och skrattar.

Alla som hört henne har sagt att hon kommer att gå mycket långt. Jag sällar mig till den skaran.