”Nu är det media igen” säger kollegan som svarar och skrattar innan hon lämnar över telefonluren till köksmästare Ivan Henriksen.
Det har gått några dagar sedan White Guide junior-utmärkelsen, och telefonerna har gått varma i köket på Lövängsskolan i Västerås sedan dess.
– Det har varit en euforisk känsla, att se allt som människor skrivit och höra vad de sagt, säger Ivan Henriksen, Årets skolkock 2018.
Glad och rörd
Motiveringen från juryn lyder:
”Med sin glödande blick, sitt breda leende och sin väldiga yrkesskicklighet lyckas denna kock omvända de mest motsträviga barn till upplysta gastronomer, år efter år. Grattis – trägen vinner!”
Och det är en mycket glad och rörd köksmästare som SVT Västmanland pratar med.
Han jobbade inom den privata restaurangsektorn från 1986 fram tills för fem, sex år sedan då han tog steget in i kommunens skolrestaurangenhet. Och han älskar sitt jobb säger han.
Vad är det som gör att du gör det?
– Jag är uppväxt med hemlagad mat på bordet. Sedan jag var liten har jag fått hemlagad mat från grunden med kärlek i varenda liten del. Och det är det jag nu försöker förmedla, mer av den kärleken.
– Den möjligheten fick jag först när jag började inom skolrestaurangerna.
Tycker skolkökens jobb borde uppmärksammas mer
Det arbete som görs runtom i skolrestaurangerna får sällan den positiva uppmärksamhet de är förtjänta av, menar han. Att det som hörs, syns och skrivs ofta är när det handlar om något negativt.
– Det finns så otroligt många duktiga kockar och kökspersonal i Västerås. Vi levererar ungefär 20 000 portioner mat varje dag och vi försöker verkligen göra ett riktigt bra jobb.
– Vi kämpar varje dag. Många av oss jobbar ju även på fritiden för att utveckla oss själva och stället där vi jobbar.
Många av oss vuxna har ju också en relation till det där med skolmat och personalen... kanske ofta ”mattanterna” man haft?
– Ja. Och för mig är det en riktigt kärleksfull komplimang om någon kallar mig bambatant, skrattar Ivan Henriksen.
– Jag har också alltid älskat maten jag själv fick i skolan. En favorit var levergrytan jag fick på tallriken.
Därefter avslutas samtalet. Plikten kallar:
– Du, nu måste jag gå och jobba!