Daniel Mallwitz, inventeringsansvarig för stora rovdjur på länsstyrelsen. Foto: SVT

Länsstyrelsen: ”Är en intressant kombination av skygghet och nyfikenhet”

Uppdaterad
Publicerad

Länsstyrelsen i Västmanland känner väl till lodjurshonan och hennes ungar som besökte familjen Saras trädgård i veckan.

– Nu kommer de vandra tillsammans hela vintern innan honan stöter bort ungarna, säger Daniel Mallwitz, inventeringsansvarig för stora rovdjur.

Familjen Saras, som bor söder om Arboga, fick oväntat finbesök när middagen var avslutad. En lodjurshona och hennes tre ungar dök upp på familjens tomt, men medan honan snabbt drog sig undan busade ungarna loss i cirka tjugo minuter på altanen.

– Vi känner väl till den här familjegruppen. Honan har ju ett GPS-halsband på sig, en sändare, som vi satte på henne för två år sedan och redan i juli så fångade en av våra kameror henne och ungarna, säger Daniel Mallwitz.

En familjegrupp – består den bara av hona och ungar?

– Ja, pappan tar inget ansvar i det här.

Nu kommer ungarna att vandra hela vintern med sin mamma innan hon stöter bort dem under lodjursbrunsten i februari-mars. Till skillnad från vargar, så är lodjuren inga flockdjur, utan lever ensamma.

Allmänhetens observationer viktiga

När SVT Västmanland ringer sitter han i bilen, på väg till Norberg för att sätta upp just en lodjurskamera. Länsstyrelsen har ett 70-tal kameror runt om i länet, vilket är ett av flera sätt för dem att inventera antalet lodjur.

– Inventeringssäsongen sker mellan 1 oktober och sista februari, då kollar vi av kamerorna med jämna mellanrum. Annars är huvudmetodiken att spåra i snö. Sen är allmänhetens observationer och bilder en jättebra hjälp för oss, säger han.

Länsstyrelsen har en app och hemsida där man kan rapportera in när man ser, både fysiska lodjur och spår.

”Beter sig som kattungar”

I den årliga vinterinventeringen räknar man inte varje individuellt lodjur, utan fokuserar på honor som fått ungar. Resultatet efter förra inventeringssäsongen visade att det fanns sju honor med ungar i länet.

– De finns i princip över hela länet, många tänker inte på det eftersom de undviker människor. Det finns familjegrupper strax utanför Västerås tätort, säger Daniel Mallwitz, inventeringsansvarig för stora rovdjur på länsstyrelsen. 

Varför är de så skygga?

– Det handlar nog om anpassning, de har lärt sig att undvika människor och är duktiga på det. Samtidigt är de rätt nyfikna också, så de är en intressant kombination mellan skygghet och nyfikenhet. Det uppstår ju situationer, framförallt med ungar och unga lodjur, som här i Arboga, där de beter sig som kattungar, det syns ju tydligt på filmen.

Är de farliga?

– Nej, inte för människor. Sannolikt kommer lodjuret att söka skydd först.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.