Skogsbranden i Västmanland brände bort all vegetation på marken. För arkeologerna innebar det en ovanlig möjlighet att kunna se de lämningar som varit dolda i tusentals år, och länsstyrelsen beställde en inventering.
LÄS MER: Allt om skogsbranden i Västmanland
– Det fanns ingen torv kvar, hela torvtäcket var borta. Det var naken sand, grus och sten, säger arkeologen Anette Färjare.
Första pionjärerna
För 10 500 år sedan var skogen som slukades av lågorna ett skärgårdslandskap. Med hjälp av modeller på var dåtidens kust gick började arkeologerna söka efter spår av människor. På två höjder, 130 meter över dagens havsnivå, som då var en liten ö, gjordes de äldsta fynden. Spår av kvarts visade att redskapstillverkning skett här.
LÄS MER: Mystisk skadesvamp hittad i brandområdet
– Man såg tydligt att här har en människa suttit för 10.500 år sedan. De var de första pionjärerna som rörde sig i landskapet. De äldsta platserna är inte riktigt boplatser, utan mer rastplatser där man spetsat verktyg och slaktat, säger hon.
Landhöjningen gick fort och människorna etablerade sig när öarna växte. 1.000 år senare fanns flera stenåldersboplatser. Även här är det främst kvarts som lämnat spåren. Mineralen användes ungefär som flinta, till knivar, harpunspetsar och annat. Enligt Anette Färjare jagade människorna säl i området, antagligen med nät och harpuner.
LÄS MER: Beslut om åtal för skogsbranden kan komma i september
– Sälen var extremt viktig för dem. Man tog reda på allt från sälen, säger hon.
Människorna försvann
När landhöjningen fortsatte och det blev längre till havet försvann människorna från området.
– Det har varit en utmark, Man har säkert fortfarande jagat, hämtat sin ved och plockat bär, men det ger väldigt lite lämningar, säger Färjare.
Det var relativt lugnt i skogen fram till att kolningen tog fart. Skogen användes till kolning för bland annat industrikomplexet Engelsbergs bruk, som var aktivt under nästan 400 år. Hundratals nya kolbottnar, resterna efter kolmilor, upptäcktes under inventeringen.
– Kolbottnarna är säkert minst tusen, det är kolbottnar precis överallt, säger Anette Färjare.
LÄS MER: Stora Enso stäms på mångmiljonbelopp
Många av fynden hade aldrig gjorts utan branden.
– Man hade vetat om kolningen, men inte omfattningen av den, säger hon och fortsätter:
– Och det som gäller stenåldern hade varit helt okänt, för det är extremt svårt att hitta och kräver stora arbetsinsatser. Man kan säga att branden öppnade som ett fönster för oss, säger hon.