Till sent i går kväll satt januaripartierna i förhandlingar för att hitta en lösning på regeringskrisen. Att helt stryka punkt 44 i januariavtalet som Vänsterpartiet kräver var aldrig aktuellt. Men förhandlingslösningen är ändå en eftergift från Centerpartiet och Liberalerna för om parterna lyckas komma överens om en annan modell för nybyggda lägenheter så är det den som kommer att bli lagstiftning.
Därmed har Annie Lööf (C) och Nyamko Sabuni (L) i praktiken frångått skrivningen i januariavtalet om att V inte ska ha något inflytande under mandatperioden. Vänsterpartiet krävde förhandlingar och nu har januaripartierna gått dem till mötes. Men Vänsterpartiet krävde också att förhandlingarna inte skulle utgå från utredningsförslaget om fri hyressättning i nybyggnation. Så länge det ligger på bordet så blir det enligt V inte riktiga förhandlingar eftersom den ena parten, Fastighetsägarna, vet att om man inte kommer överens så blir det utredningens förslag som ska ligga till grund för lagstiftning.
Inte förvånande att V inte låter sig nöjas
Annie Lööf (C ) betonade under förmiddagens presskonferens att modellen är densamma som för arbetsmarknadens parter och förhandlingarna om arbetsrätten. Om de inte hade kommit överens så hade den så kallade Toijer-utredningen blivit lagstiftning. Men den modellen, att förhandla under hot, var hårt kritiserad från många håll, inte minst från Vänsterpartiet. Därför är det inte förvånande att Vänsterpartiet inte låter sig nöjas. Det gör inte heller Hyresgästföreningen som, liksom Vänsterpartiet, kräver att utredningsförslaget läggs åt sidan inför förhandlingarna.
Ett annat avgörande skäl för att Vänsterpartiet inte tänker backa är tidsaspekten. Ju närmare valet, desto svårare att få med sig partierna till höger på ett misstroende. Skulle V avvakta och parterna på bostadsmarknaden inte kommer överens så ser de ett uppenbar risk att de inte längre kan ta till misstroendevapnet för att stoppa förslaget om fri hyressättning.
Möjligen hade det kunnat sluta annorlunda om förhandlingslösningen presenterats innan Vänsterpartiets 48 timmars tidsfrist löpte ut i torsdags. Men när Vänsterpartiet väl sagt att de saknar förtroende för Stefan Löfven (S) och ett misstroende ligger på bordet så har insatserna höjts. Självklart var såväl Stefan Löfven (S) som Annie Lööf (C) medvetna om att deras bud nog inte skulle räcka. Men nu handlar det om att visa kompromissvilja och om att lägga skulden för regeringskrisen på Vänsterpartiet. Pressen på V onekligen hård men ingenting talar för att det kommer få dem att backa. Så vad händer nu?
Löfven kan avgå före voteringen
Om Stefan Löfven vill undvika förödmjukelsen av att fällas i morgon så kan han välja att avgå före voteringen. Då tar talmannen över processen direkt. Det som talar emot en sådan manöver är att Stefan Löfven då förlorar möjligheten att själv utlysa ett extraval om den kommande veckans sonderingar ger vid handen att en talmansprocess inte kommer resultera i att han kan komma tillbaka som statsminister. I ett sådant scenario sitter han kvar vid regeringsmakten tills dess att extravalet hålls.
Mycket talar också för att han vill göra en poäng av att Vänsterpartiet fäller en socialdemokratisk statsminister tillsammans med Sverigedemokraterna.
Därmed ser det just nu ut som att Stefan Löfven (S) kommer gå till historien som den första statsminister som fälls i en misstroendeomröstning.