Oron är nog också en projektion. För politikerna är minst lika oroliga, som de säger att folket är, över att partierna inte längre förmår att transformera människors längtan och önskan om ett bättre liv i politisk handling. Oförmågan visar sig brutalt i den ena opinionsmätningen efter den andra.
Moderaterna är det parti som springer fortast med håven för att fånga oro hos Sverigedemokraternas väljare.
Beklagar flyktingpolitiken
I en intervju i Rakt På i SVT Forum med Moderaternas andre vice ordförande, Elisabeth Svantesson, var det tydligt att Moderaterna klär sig alltmer i säck och aska för att beklaga och ångra den generösa flyktingpolitik, som var deras under Fredrik Reinfeldts tid. De borde ha lyssnat långt tidigare till oron och de skulle inte ha väjt för att tala öppet om konsekvenserna av invandringen, enligt Svantesson.
Och hon varnar för att migrationen till Sverige inte har upphört och att det kommer ett stort antal anhöriginvandrare hit framöver. Svaret till dem som oroar sig för det är vad Moderaterna kallar ett tillfälligt flyktingstopp.
Ett barn av sin tid
Den politiska jakten på oron är nog ett barn av sin tid.
När Stefan Löfven höll sitt berömda tal på Medborgarplatsen i Stockholm ville han lugna människor med att hans Europa inte bygger murar. Det var i en annan, svunnen, tid när många oroade sig över döda barn kring Medelhavets stränder.
Fredrik Reinfeldts signum var att resa runt i landet och lyssna till människors bekymmer, ställa sig sida vid sida med folket, som han sa, och utforma politiken därefter. Men kanske var det mera av Fredrik Reinfeldts egen inre röst och oro som styrde honom när han vädjade om generositet och öppna hjärtan.
Arg över oron
Stefan Löfven, den före detta svetsaren, som inte kan sägas vara någon typisk etablissemangspolitiker, förklarar i Dagens Nyheter att han vill förstå människors oro och rädsla. Fast det var inte så länge sedan som han blev arg över folkets oro.
I en intervju i Financial Times beklagade sig Löfven över att svenskarna hade en sådan svart syn på framtiden, när det gick så bra för Sverige. Det var surrealistiskt, sa han. I dag vill han, liksom Reinfeldt, vara nära folket och han lugnar med att det kommer att bli bättre, men inte på en kafferast. Men nog är han oroad över att så få vill ta en kopp kaffe med honom på vägen till det stora kafferepet. Varför fikar de hellre med Jimmie Åkesson?
Klättra i väljarbarometrarna
Ska politiker alltid följa folkets oro och önskan, som kanske inte alltid är så vacker?
Vart tar ledarskapet och den egna övertygelsen vägen?
Det är en balansakt för politikerna i deras jakt på oron, som ska fånga lyckan i att klättra högt i väljarbarometrarna.