Analys: Pandemi och Capitolium i årets första partiledardebatt

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

Coronapandemin blev inte oväntat huvudfrågan i årets första partiledardebatt i riksdagen. Kritiken mot regeringen – både från höger och vänster – är en fingervisning om hur debatten kommer att låta när krisen utvärderas i efterhand.

Mats Knutson

Inrikespolitisk kommentator

Coronapandemin har dominerat svensk politik och samhällsdebatt under lång tid.

Med höga dödstal och fortsatt omfattande smittspridning var det därför givet att frågan också skulle genomsyra årets första partiledardebatt.

Statsminister Stefan Löfven blev hårt ansatt av flera andra partiledare. Kritiken kan egentligen delas in under tre underrubriker; coronastrategi, krisledningsförmåga och tillståndet inom äldreomsorgen.

När det gäller strategin blir det inte alldeles enkelt för oppositionen att nagla fast regeringen. Det är först på senare tid oppositionen valt att på allvar kritisera regeringen på denna punkt. Länge hördes väldigt lite kritik från oppositionspartierna mot Sveriges coronastrategi.

M och KD var eniga i sin kritik

Krisledningsförmågan är en annan sak och här tycks Moderaterna och Kristdemokraterna samkörda i sin kritik. Både Ulf Kristersson och Ebba Busch kritiserade Löfven för att sakna förmåga att leda landet i kris.

Statsministerns svar är det vanliga, att det är för tidigt att dra några säkra slutsatser om hur Sverige har klarat av krisen. Som tidigare lyfte han också satsningar på äldreomsorgen och krävde både kommunalt stopp för skattesänkningar och stopp för ytterligare privatiseringar av äldreomsorgen.

Vänsterpartiets nya ledare Nooshi Dadgostar inriktade sig också på äldreomsorgen men anklagade just regeringen för att bristerna inte åtgärdats i tid. Hon kallade det en ”katastrof” och kritiserade regeringen för att ha genomfört stora skattesänkningar i stället för att satsa mer på äldreomsorgen.

Men debatten handlade inte bara om pandemin. Partiledardebatter är alltid som ett politiskt smörgåsbord där deltagarna lyfter sina favoritfrågor. Således kom både rättspolitik, migrationspolitik och klimatpolitik upp, för att ta några exempel.

Åkesson ifrågasattes för sitt Trump-stöd

Stormningen av Capitolium i Washington förra veckan blev också något av en huvudfråga i den här partiledardebatten. Det handlar både om att händelsen i sig fått stort genomslag, inte minst med tanke på USA:s demokratiska traditioner, och att upploppen påminner alla om demokratins sårbarhet. Till detta kommer den avgående presidenten Donald Trumps uppviglande roll i det hela.

Samtliga partiledare tog avstånd från händelserna i Washington medan SD-ledaren Jimmie Åkesson samtidigt vidhöll att han trots detta helst sett Donald Trump som valsegrare. Åkesson kritiserades hårt av inte minst Stefan Löfven, som anklagade Sverigedemokraterna för en retorik som är snarlik Trumps, med uttryck som ”krig” och ”segra eller dö”.

Partierna inom januarisamarbetet uttalade alla hård kritik mot Jimmie Åkesson. Debatten kring Trump blev alltså också en debatt om Sverigedemokraterna och speglade därmed tydligt de nya skiljelinjerna i svensk politik. Det kan också skapa bekymmer för Ulf Kristersson som gärna vill bilda en regering med stöd av just Sverigedemokraterna. Tveksamheter kring SD:s demokratiska grundsyn kan göra det svårare för Kristersson att legitimera en sådan regering. Det lär heller inte underlätta för Liberalerna att förflytta sig till Kristersson planhalva i svensk politik, något partiledaren Nyamko Sabuni tycks vilja.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.