Sammanfattning på svenska längst ner i artikeln.

40 jagi áigi son álggii duddjot ja maŋemus 20 jagi lea oahpahan earáid ja lohka dan leamaš stuora ja viiddes bargu muhto seammá áiggi hui suohtas ja dehálaš bargu.

Go gulai vuođustusa manne lea ožžon Asa Kitok-stipeandda, de golgagohte su gatnjalat ja son njuorranii.

– Mon dovddan duođain ahte dat lea duođaštus, go lean nu guhká duddjon nai, olmmoš dárbbaha oažžut olggul nai duođaštusa, dadjá son.

De Lise fas njuorrana go su oahppit bohtet olggus skuvllas čuorvut ja ”hejjat” sunnje.

– Dat leat mu oahppit! Dal gal njuorranedjen, dat leai fiinnis, boagusta son ja sihkku fas gatnjaliid.

Earret gutni oažžut stipeandda lea das 75 000 ruvnnu ja čájáhusa hábmet boahttevaš jahkái.

– Maid mii dal beassat oaidnit dus ovddosguvlui?

– Mon lean dovdan maŋemus jagi ahte háledan eanet bidjat návccaid árbevirolaš duodjái ja earreliiggánit diekkar duojit mat eai soaitte nu oidnosis, go jurddaha makkár ávdnasat sis ledje dalle go ain johte. Dakkár ávdnasiid háledan ohcat ja geahččat ja goarrut, dat min stuora árbi lea nu divrras munnje ja mon háledan ahte dat galgá ain gávdnot ovddosguvlui, dadjá Lise Tapio Pittja.

– Jag är glad och tacksam över att jag fått Asa-Kitok stipendiet, och trodde inte att jag skulle få den, säger Lise Tapio Pittja, slöjdare och kläddesigner.

När hon fick höra motiveringen varför hon får Asa-Kitok stipendiet, blev hon rörd och tårarna började rinna, berättar hon.

För drygt 40 år sen började hon slöjda och de senaste 20 åren har hon lärt ut sin kunskap till andra och Lise säger att det har varit ett stort och brett arbete men samtidigt ett viktigt och roligt arbete.

– Jag känner verkligen att det här är ett erkännande, jag har arbetat som slöjdare så länge och man behöver få erkännande utifrån också.

Förutom äran att vara Asa Kitok-stipendiat är prissumman 75 000 kronor och stipendiaten får utforma en egen utställning som visas traditionellt under Jokkmokks vintermarknad året därpå.

– De senaste åren har jag känt att jag vill lägga mer kraft på traditionell slöjd och speciellt det som inte är så synligt. Om man tänker på vilka material man använde sig av under den tiden man flyttade med renarna. Sådana material  vill jag hitta och sy av. Vårt stora arv är så dyrbart för mig och jag vill att den ska finnas kvar även i framtiden, säger Lise Tapio Pittja.