En ung man framför en muralmålning av Robert Mugabe i huvudstaden Harare Foto: Philimon Bulawayo, Reuters, TT

Analys: ”Bara en ny generation politiker kan ge förändring”

Publicerad

ANALYS · Hyllningarna efter Robert Mugabes död skorrar falskt. Mugabe var rebellen som först befriade Zimbabwe och blev despoten som störtade landet i fattigdom. Men för hårt prövade zimbabwier har Mugabes död ingen betydelse. De kämpar idag under president Mnangagwa som fostrades av Mugabe. Deras hopp om förändring kan bara födas den dag en ny generation politiker får makten.

Erika Bjerström, utrikeskommentator

Erika Bjerström

Utrikeskommentator

Hyllningarna av den avlidne Mugabe tar nu bara fasta på hans bedrifter som rebell och den som befriade Zimbabwe ur kolonialismens bojor. Nyheten att den 95-årige förre presidenten avlidit i Singapore har fått en rad afrikanska ledare att sjunga hans lovsång. Först ut var hans efterträdare på presidentposten i Zimbabwe, Emmerson Mnangagwa. I en ledare i landets största tidning The Herald hyllar han Mugabe som en ”frihetsikon” och berömmer ”kamrat Mugabe som en panafrikanist som vigde sitt liv åt sitt folks frihet och självständighet”.

Kongos envåldshärskare Joseph Kabila hyllar också Mugabe som en av kontinentens stora hjältar och även Kinas utrikesdepartement har skrivit att Kina djupt sörjer Mugabe och kallar honom en framstående ledare som försvarade landets oberoende.

Öppenhet behövs för försoning

– Det är ett väldigt selektivt patriotiskt eftermäle som Mugabe får, inte ett ord om hans terrorvälde, säger Henning Melber vid Nordiska Afrikainstitutet, expert på södra Afrikas frihetsrörelser.

Han och andra Zimbabwekännare menar att Zimbabwe måste börja tala öppet om åren av skräckvälde, då journalister och oliktänkande försvann och mördades, om riggade val, om Mugabes landreform som kastade ut vita jordägare och gav de bördigaste lantbruken till landets svarta politiska elit. Det ledde till uteblivna skördar, inflation med ekonomiskt kaos. Landets medellivslängd sjönk från 61 till 45 år. Att tala öppet om åren av maktmissbruk skulle kunna leda till en försoningsprocess som landet skulle behöva för att kunna komma ur sin permanenta politiska kris.

Livet under Mnangagwa blev inte bättre

Mugabes 37-åriga maktinnehav slutade med att han tvingades avgå 2017 , redan då var han en åldrad man, 93 år och märkt av sjukdom och demens.

Hans efterträdare Emmerson Mnangagwa var under många år hans högra hand, men hamnade i konflikt med Mugabe och tog 2017 makten, med militärens tysta stöd, den militär som under alla år varit Mugabe trogen.

Men livet i Zimbabwe har inte blivit bättre efter Mnangagwa tog över efter Robert Mugabe.  

Oro för spänt förhållande till militären

En allt mer otålig yngre generation protesterar regelbundet mot höga matpriser och hyperinflation. När regeringen ledd av Emmerson Mnangagwa i början av året höjde bensinpriserna med 150 procent  ( för att stävja efterfrågan) slog militären ner upploppen och dödade obeväpnade demonstranter.

För Emmerson Mnangagwa har detta startskottet till en distansiering av landets militär. Att skjuta unga demonstranter rimmar illa med att Zimbabwe försöker vinna omvärldens förtroende och få välbehövliga investeringar. Nu växer oron över den växande spänningen mellan landets regering och landets militär.

En handfull maktfullkomliga kvar

Robert Mugabe kommer att fortsätta fascinera historiker, som en intelligent, humoristisk ledare som skickligt byggde upp Zimbabwe till en av Afrikas mest blomstrande ekonomier med hög kvalitet på både utbildning och sjukvård. Men i början av 90-talet kände han att han började förlora folkets stöd .

I stället för att utlysa fria och demokratiska val förvandlades han sakta till en auktoritär ledare och stenstod, en i raden av bisarra äldre manliga afrikanska ledare som inte kunde lämna makten i tid. Idag är det bara en handfull av dem kvar.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa skeenden”.