Det har gått en dryg månad sedan folkomröstningen om självständighet och kartan har verkligen riktats om. Men inte som president Barzani lovade.

Han har nu avgått och kritiken mot honom är, från många, häftig.

Det var ett naivt misstag att leda sitt folk mot en folkomröstning – utan stöd från en stormakt.

Men stärkt av det framgångsrika kriget mot Islamiska staten, tron på sin egen popularitet och viljan att lämna ett storslaget politiskt arv drev han ändå igenom det val som blev ett helt folks nederlag.

Kirkuk övergavs

Stärkta av omvärldens ilska över folkomröstningen förflyttade centralregeringen i Bagdad snabbt sina trupper mot Kirkuk.

Iraks premiärminister Al Abadi visste att USA kritiserat folkomröstningen hårt och Turkiet hotat med att stänga gränserna. Ingen skulle försöka att stoppa Bagdads offensiv.

Barzani var ensam.

Och när striderna väl närmade sig visade det sig att president Barzanis politiska motståndare, PUK, träffat någon form av överenskommelse med Bagdad och drog tillbaka sina soldater från oljestaden.

På plats såg vi hur de irakiska stridsvagnarna rullade in i Kirkuk och staden föll i Bagdads händer på några timmar.

Samtidigt som de undvek en blodig strid mot bättre utrustade förband så offrade Barzanis fiender den kurdiska kontrollen över oljan. Oljan var den ekonomiska nyckeln till den kurdiska självständigheten.

Kurderna maktlösa

Oljan hade varit i kurdisk kontroll sedan de lyckades med det som Iraks armé inte klarade av. Det var kurdiska styrkor som tillsammans stoppade IS framfart när de tog kontrollen över stad efter stad i Irak.

Med en gemensam fiende var de starka. Men drömmen om att behålla rikedomarna föll ihop som ett korthus när inre stridigheter åter kom upp till ytan när IS jagades bort. Oljan var förlorad och därmed var Barzanis ställning fullständigt underminerad och redan där och då var hans politiska strid egentligen över.

Omvärldens tystnad öppnar för Iran

Både kurder och centralregeringens styrkor bär amerikanska vapen. Men på marken har USA:s inflytande minskat i Irak.

Det amerikanska försvarshögkvarteret uppmanade till lugn.

Men Bagdad trotsade alla krav och genomförde sin blixtoffensiv – med stöd från Iran. Grannlandet har varit en viktig partner i kriget mot IS i Mosul, Hawija och på andra platser och när slaget om oljan blossade upp fanns iranska elitförband och befäl med på marken.

USA ser Iran som det enskilt största hotet i Mellanöstern, men Teheran ökar sitt inflytande i regionen och inte tvärt om.

Släkten ger inflytande

Det finns inga raka linjer i irakisk politik och framtiden är skör.

De kurdiska styrkorna är visserligen stukade och de politiska motsättningarna djupa, men på sikt hotar ändå en storkonflikt.

Och Masoud Barzani må ha avgått, men hans brorson är fortfarande landets premiärminister.

Familjen Barzani är inte borta från maktens korridorer i Erbil.