Trots att förändringen i språkbruket när det gäller Ryssland i årets utrikesdeklaration förnekar utrikesminister Margot Wallström med eftertryck att den svenska rysslandspolitiken är under förändring.
Förra året anklagade Wallström i utrikesdeklarationen Ryssland för ”flagranta brott mot folkrätten” och att det ryska agerandet ”är den största utmaningen mot den europeiska säkerhetsordningen sedan kalla krigets slut”. Dessa formuleringar är borttagna i år. Visserligen fördöms ”Rysslands aggression mot Ukraina och illegala annektering av Krim”, men utrikesministern efterlyser samtidigt en ”bredare ansats” i den svenska dialogen med Ryssland. Det handlar om att upprätthålla en politisk dialog, att verka långsiktigt och att uppmana Ryssland till samarbete i stället för konfrontation, enligt utrikesdeklarationen.
Tina djupfryst Rysslandsrelation
I riksdagens utrikespolitiska debatt ifrågasattes detta omedelbart av Moderaternas riksdagsledamot Karin Enström som krävde besked om regeringens linje gentemot Ryssland håller på att förändras. Detta förnekades kategoriskt av utrikesministern, som kontrade med att hon snarare ses som ”en hök i dessa sammanhang”.
Ändå har förstås den svenska regeringen ett intresse av att tina upp den djupfrysta relationen med Ryssland. Det handlar både om att kunna nå konkreta resultat i bilaterala samtal, men också om att anpassa sig till en vacklande världsordning där ett mindre närvarande USA kan skapa större handlingsutrymme för stormakter som Ryssland.
I början av nästa vecka reser Margot Wallström till Moskva för att träffa sin ryske motpart Sergej Lavrov. Trots att den svenska regeringen nu understryker vikten av dialog är det tveksamt vad denna resa konkret kan ge. Kreml ser med stor misstänksamhet på det svenska engagemanget i Ukraina och det svenska närmandet till Nato.
Twitterkampanj mot Wallström
Från svensk sida växer samtidigt oron för rysk aggression i vårt närområde. Det handlar både om en militär upprustning och en allt mer aggressiv utrikespolitik. Ryska påverkansoperationer och propagandakampanjer genomförs kontinuerligt i Sverige. Nu senast har bland annat Wallström utsatts för en kampanj på Twitter.
Även Nato-frågan kom som vanligt upp i utrikesdebatten. Några nya besked blev det dock inte. Slutsatsen är alltjämt att något Nato-medlemskap inte är aktuellt under överskådlig tid, såvida inte Sverige skulle kastas in i en akut kris där politikerna plötsligt gör helt om under ett hårt yttre tryck.
En annan fråga som vållade debatt var den svenska vapenexporten. Ett förslag från regeringen komer inom kort och syftet med detta är att ytterligare begränsa vapenexporten till länder där mänskliga rättigheter kränks på olika sätt. Frågan är särskilt känslig inom Miljöpartiet, som länge krävt ett totalstopp, men som knappast kan räkna med att det blir regeringens förslag.
Trassla in sig i kontroversiella tolkningar
Frågan är en ständig tvistefråga i svensk inrikespolitik. Vapenexporten har länge begränsats med starka restriktioner, men undantag görs ibland av affärsmässiga eller säkerhetspolitiska skäl. Utrymmet för dessa undantag ska nu begränsas.
Men att regeringen nu skulle kunna lösa denna tvist i ett enda slag är inte troligt. För även om reglerna skärps ytterligare för svensk vapenexport, finns i andra vågskålen industriella eller säkerhetspolitiska intressen. Inte minst statsminister Stefan Löfven brukar ju framhålla industrins betydelse för Sverige. Och det är när ett strikt regelverk för vapenexport ska vägas av mot rena affärsintressen som myndigheter och politiker riskerar att trassla in sig i kontroversiella tolkningar.