William ”Bill” Taylor. Foto: Alex Wong/AFP/TT

Analys: En ”slam dunk” för demokraterna

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

När han i våras fick frågan om att bli ställföreträdande ambassadör i Ukraina sa hans fru ”absolut inte” som råd till William B Taylor Jr. Trots att han tjänstgjort i landets tjänst i 50 år – sedan han började på militärakademien West Point som ung man – och trots att han arbetat under samtliga amerikanska presidenter sedan 1985, så tyckte hon att just den här utnämningen var en dålig idé. Han tackade ändå ja. 

Carina Bergfeldt

Utrikesreporter

Som tidigare ambassadör till Ukraina under Bush den yngre 2006-2009 vurmade William ”Bill” Taylor för landet och ville hjälpa relationerna mellan USA och Ukraina.

I går satt den respekterade diplomaten och läste upp ett 15 sidor långt vittnesmål som – på papperet – kan förinta ett presidentskap. Nu var det inte en anonym visselblåsare med andrahandsuppgifter som sa att presidenten höll tillbaka militär hjälp tills han fick Ukrainas president att öppet deklarera att han skulle utreda familjen Biden.

Bekräftar det som visselblåsaren säger

Nu var det USA:s ambassadör i landet som beskrev hur han sakta men säkert förstod att det fanns inte en, utan två, kanaler som kommunicerade med Ukraina. En officiell, och en inofficiell, ledd av Trumps personlige advokat Rudy Giuliani. I korthet: Bill Taylor bekräftar det som visselblåsaren säger.

President Trump ville inte ge Ukraina pengar förrän han hade en officiell kommentar om att utreda Biden. För demokraterna är det här en ”slam dunk”. De har presidenten i ett skruvstäd, med ett pålitligt vittne, handplockad till sin tjänst av Trumps egen utrikesminister Mike Pompeo.

Men republikaner tolkar det annorlunda. Och gränsen för vad som är acceptabelt för en president fortsätter tänjas. När den första visselblåsaren trädde fram sa republikaner att det bara var andrahandsuppgifter och inte gick att lita på. När den andra visselblåsaren trädde fram, med förstahandsuppgifter, sa republikaner att det inte fanns något bevis på utpressning, så kallad quid pro quo.

Vittnesmålen fortsätter

När Bill Taylor i går vittnade att det de facto var ett återhållande av pengar tills Trump fick vad han ville, ja då flyttades gränserna igen. I dag är det republikanska argumentet att ett quid pro quo är en ”naturlig del av presidentens förhandlingar”, så länge det handlar om landets bästa och inte egen vinning. Och det förstnämnda, menar de, är fallet här. Att Trumpadministrationen var bekymrade över korruption i Ukraina och ville vara säkra på att pengarna hamnar i rätta händer.

Vittnesmålen fortsätter i några veckor. Det återstår att se vilka ytterligare gränser som kommer tänjas. En diplomat under ed, som vittnar om presidentens personliga påtryckningar, är inte nog.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.