Under alla år jag följt utvecklingen i Colombia har den politiska agendan dominerats av krig, säkerhet, terrorism och drogbekämpning. En politisk spelplan som gynnat hårdföra högerpolitiker likt expresidenten Álvaro Uribe. Men i år är det annorlunda. Plötsligt kretsar den colombianska valrörelse kring ”nya” frågor som sjukvård, landsbygdsutveckling, studielån och klimatförändring.
Det här är en politisk omvälvning som hade varit svår att föreställa sig utan det historiska fredsavtalet med Farc-gerillan.
Högerkandidaten Duque är favorit
Med de nya sakfrågorna kommer också nya politiska aktörer. Det är inte en slump att vi nu för första gången i landets historia ser en vänsterkandidat i den andra valomgången. Så länge inbördeskriget rasade var vänsterpolitiker måltavlor för våld från stat och högermiliser. Och den civila vänstern hade förtvivlat svårt att vinna sympatier bland befolkningen eftersom den förknippades med den marxist-leninistiska Farc-gerillans våldsamma metoder.
Trots att vänstern nu för första gången kan konkurrera om presidentposten så är det högerns Iván Duque som är favorit. I Colombia har expresidenten Uribe fortfarande ett stort inflytande bland konservativa väljare och Duque är hans kandidat. Duque har dessutom en ungdomlig profil som kan dra till sig väljare utanför kärntrupperna bland kristna grupper och motståndare till fredsavtalet.
Petro har förnyat vänstern
Duque har tidigare arbetat för den interamerikanska utvecklingsbanken. Politiskt står han tydligt till höger med en konservativ syn i moralfrågor och vad gäller den ekonomiska politiken en företagarvänlig linje med målet att locka utländska investeringar till landet.
Gustavo Petro var under 1980-talet medlem i gerillagruppen M-19. Efter ett fredsavtal med regeringen påbörjade han en politisk bana som skulle göra honom till borgmästare i huvudstaden Bogotá och nu presidentkandidat. Han har förnyat vänsterretoriken i Colombia genom att göra klimatomställningen till en huvudfråga med långtgående planer på att helt fasa ut kol och olja.
Mittenväljare kan avgöra
Om de påstådda banden till gerillan var det stora problemet för gårdagens colombianska vänster så har associationerna till Venezuela blivit det för dagens. Situationen i Venezuela gör sig ständigt påmind i Colombia, inte minst genom de hundratusentals venezolaner som lämnat krisen i hemlandet för att söka en ny framtid i grannlandet.
I den första valomgången fick Duque 39 procent och Petro 25 procent. Mittenpolitikern Sergio Fajardo blev trea med 24 procent och hans röster blir därför helt avgörande i den andra valomgången. Många från mittenalliansen har nu anslutit sig till Petro men Fajardo själv kommer att rösta blankt med argumentet att polariseringen mellan höger och vänster är skadlig för Colombia.
Om Petro ska ha en chans krävs det att osäkra mittenväljare i slutändan väljer att rösta på honom av rädsla för att en seger för Duque skulle innebära att Uribe styr bakom kulisserna och för landet i auktoritär riktning.