Relationen mellan EU och USA är bättre än på länge. Här finns en hyfsad samsyn kring klimatet och i helgen kom beskedet om eldupphör i handelskonflikten kring stål och aluminium. USA lovar att tillåta en importkvot och EU lovar att börja avveckla motåtgärder.
Biden och Macron hade ett eget möte där Biden bedyrade att USA inte har någon bättre vän än Frankrike. Kanske räckte det inte riktigt för att läka de sårade franska känslorna efter ubåtsaffären, där USA, Australien och Storbritannien slöt en pakt och snuvade Frankrike på en mångmiljardaffär, men signalen var tydlig: Vi är sams igen.
Det hölls också ett möte där Biden och hans europeiska allierade – Merkel, Johnson, Macron och Draghi, pratade ihop sig om Iran och kärnenergiavtalet, som USA drog sig ur under Trump och som de nu vill försöka väcka liv i igen.
Väst kan inte ensamma diktera riktningen
Kort sagt: EU och USA är goda vänner – men världen ser inte längre ut så att de ensamma kan diktera riktningen.
För att nå framåt i viktiga globala frågor behöver alla G20-länderna vara med. Och då blir det svårare.
Rysslands Putin och Kinas Xi Jinping valde att inte ens komma till mötet, utan deltog på videolänk.
Tongångarna mellan USA och Kina var skarpa under helgen, inte minst kring Taiwan.
När det kommer till pandemin lovades att 70 procent av världens vuxna befolkning ska vara vaccinerad innan nästa år är slut. Men vägen dit är väldigt lång. Samtidigt som det pratas om en tredje dos i USA och Europa är bara några enstaka procent av människorna i många fattiga länder vaccinerade.
Luddiga klimatlöften
Den tudelade världen präglar också i allra högsta grad klimatfrågan.
Indien och Kina menar att de måste få en chans att komma ikapp ekonomiskt först, innan de förbinder sig att drastiskt minska utsläppen. Huvudansvaret för klimatomställningen vilar hos det rika väst, menar de.
Förvisso enades G20-länderna om att målet att den globala uppvärmningen ska begränsas till 1,5 grader ska finnas ”inom räckhåll”. Det är en liten ambitionshöjning jämfört med Parisavtalet och gör att ledarna inte kommer helt tomhänta till klimattoppmötet i Glasgow som börjar imorgon. Men när det kommer till att konkretisera hur det ska gå till blir det mer luddigt.
På mötet upprepades löftet att den rika delen av världen ska bidra med 100 miljarder dollar om året för att hjälpa låginkomstländerna med klimatomställningen. Ett plåster som inte helt lyckas täcka såret som återigen blottlagts på helgens G20-möte. Inför globala utmaningar står världen splittrad.
Ledarna satte inget datum för när världen ska nå netto nollutsläpp. På förslag fanns år 2050, men i sluttexten antogs det diffusa ”i mitten av seklet”. Kina, Indien och Australien vill inte heller förbinda sig till några konkreta löften kring att fasa ut kolet.