Belgiens, Spaniens och Finlands regeringar har fallit. Nederländernas, Sveriges och Tysklands regeringar tog alla rekordlång tid att bilda med svåra politiska låsningar. Bråkigt och stökigt har regeringarna i Italien och Storbritannien haft det. Till och med vanligtvis lugna tyska regeringen har orsakat kaos som spridit sig ända in på EU:s toppmöte. De instabila regeringarna leder till en mer instabil union.

Efter EU-valet i maj väntar medlemsländernas svåraste grupparbete. En ny sjuårsbudget för hela unionen ska beslutas. Den kräver full enighet. Många svåra beslut om pengar till allt som länderna vill göra måste fattas. Tuffa beslut krävs när pengarna nu sinar i och med att Storbritannien lämnar.

Hoppades på klar majoritet

Gruppövningen brukar bli en jobbig och utdragen prövning för regeringarna som tvingas backa på sina hårda principer. Att kompromissa blir aldrig lättare med svaga eller svajiga regeringar som måste ta större hänsyn till politiken på hemmaplan. Därför hade man i Bryssel nog hoppats på ett spanskt valresultat som gav en klar majoritet.

Premiärminister Pedro Sánchez slog på valnatten fast att hans nya regering under alla omständigheter kommer att vara proeuropeisk. En tydlig signal riktad mot vänsterpartierna i landet där EU-motståndet är utbrett. För han ser ut att behöva deras stöd, antingen som partners i en regering eller som underlag i parlamentet för en fortsatt socialistregering.

Lång och snårig väg till regering

Men vägen till en ny spansk regering blir sannolikt längre och snårigare än vanligt. Först väntar EU-valet och spanska lokalval den 26 maj. Innan den valkampen är över blir det svårt för några partier att lova sitt stöd till en ny regering.

Från Bryssel och de andra huvudstäderna kommer man med spänning följa regeringsbildningen i Madrid. För unionen är inte starkare än sin svagaste länk. Eller sina svagaste länkar, bör man kanske tillägga.