Rysslands retorik, utfallen mot USA och det avvisade resolutionsförslaget i säkerhetsrådet är i princip bara ett spel för galleriet. Ryssland vill visa sig starkt inför omvärlden och få befolkningen på hemmaplan att känna att den ryska ledningen, tillsammans med Syriens diktator, med rätta slåss för det goda i ett krig mot allehanda illasinnade krafter. Men de ryska makthavarna vet förstås både att deras verklighetsbeskrivning är lögnaktig och att pratet om att skjuta ner amerikanska robotar och attackera robotarnas avfyrningsramper bara var tomt prat.
Ett kraftfullt slag i luften
Å andra sidan vet de också att Donald Trumps twittrande var precis lika tomt. De vet också att det som av Trump, May, Macron och Pentagon framställs som militär fulländning och ett avgörande slag mot Bashar al-Assads användning av kemiska vapen i själva verket förmodligen inte var mycket mer än ett kraftfullt slag i luften. Men det är ändå uppenbart att Ryssland är pressat av trycket och kritiken från omvärlden, främst USA och Storbritannien.
Ryska politiker, talespersoner och mängder av förståsigpåare i pratprogram i olika tv-kanaler gör stora ansträngningar för att hävda att någon kemvapenattack inte alls ägde rum i Douma den 7 april. Om det ändå kan bevisas att kemvapen använts, så måste det vara fiender till Ryssland som ligger bakom. Lika stora, om inte större ansträngningar har gjorts för att ifrågasätta trovärdigheten i uppgifterna om mordförsöken på dubbelagenten Sergej Skripal och hans dotter Julia i Salisbury, i sydvästra England. Retoriken är exakt likadan: antingen har inget alls hänt och Skripal och hans dotter hålls gömda av Storbritannien så Ryssland kan smutskastas, eller också var det någon fiende till Ryssland som förgiftade de två i syfte att komma åt Ryssland.
Russofoba falsarier
Tonen är ofta hård och konfrontativ. Anfall är bästa försvar, verkar vara strategin. Allt det som Storbritannien, Frankrike och USA anklagar Ryssland och Syrien för är illasinnade falsarier och/eller verk av ”russofoba” krafter. Under den ”briefing” som det ryska utrikesdepartementets talesperson, Maria Zacharova, höll för journalister i förra veckan pratade hon om ”fallet Skripal” i femtio (50) minuter. Andemeningen var att det hela handlar om en antirysk kampanj.
Det faktum att Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW) bara har bekräftat att nervgiftet som användes för mordförsöken var just det som Storbritannien hävdar, men inte säger varifrån giftet kom, tas som bevis för att Ryssland inte är inblandat. Zacharova antydde dessutom att OPCW:s rapport är en del i en antirysk kampanj.
Utsatt och inringat
Ungefär på samma sätt låter det när det gäller den påstådda kemvapenattacken i Douma. Rysslands utrikesminister hävdar att ryska tekniker på plats har bevis för att inga kemiska vapen har använts, att alltihopa är ett falsarium iscensatt av antiryska krafter som samarbetar med någon ”russofob” underrättelsetjänst. Ändå har Ryssland hittills (måndag eftermiddag) förhindrat de experter från OPCW som finns i Syrien från att få komma till platsen för den påstådda kemvapenattacken.
Det känns lite som att uttalandena och utfallen mot väst, främst USA och Storbritannien, är ett resultat av att Ryssland känner sig alltmer utsatt och nästan inringat av motståndare. Kritiken mot Ryssland för anfallet på den ukrainska Krimhalvön och stödet till separatisterna i östra Ukraina har varit massiv, kriget i Syrien på den blodbesudlade diktatorn al-Assads sida väcker internationell avsky, och anklagelserna om den första användningen av kemiska vapen i Europa sedan andra världskriget pekar ut Ryssland som närmast barbariskt.
Ifrågasatt verklighetsbild
Till detta kommer sanktionerna från omvärlden. När USA i förra veckan förstärkte sina sanktioner utlöste det börsfall i Moskva och en markant försvagning av den ryska rubeln. Nu förbereder det ryska parlamentet, duman, ytterligare motsanktioner. Men att stoppa import av amerikanska cigaretter, whiskey och mediciner lär snarast drabba ryssarna själva. Snart väntar än mer sanktioner mot Ryssland och när ett antal människor i Putins inre krets drabbas börjar det kanske göra ont.
President Putin hade nog hoppats på att Ryssland skulle bli mer vänligt behandlat av USA med Donald Trump som president än under Barack Obamas tid. Länge verkade också bli så. Och kanske Donald Trumps plötsliga utfall mot Ryssland bara är ett tillfälligt utbrott. Men just nu hukar Ryssland under anklagelser från alla håll och försvarar sig med mer eller mindre fantasifulla motanklagelser och närmast absurda teorier. Hemmaopinionen klarar makthavarna att hålla i schack. Men ekonomin går sådär och krigen i Ukraina och Syrien är dyra. Och av ledarna för världens demokratiska länder är det få som tror på Rysslands verklighetsbild, hur hårt president Putin och andra än framhärdar.