Nattens utnämning påminner om hur affärsmannen Donald Trump betedde sig när han var programledare i realitysåpan ”The Apprentice”. Där utsåg han vinnare och förlorare bland de som kom med sina affärsidéer. Den som förlorade blev öppet hånad och fick packa ihop och åka hem.
Den stora skillnaden är att detta är på riktigt och att de utpekade medierna inte kommer packa ihop och försvinna.
Går inte att avfärda
I flera veckor har komiker i USA gjort narr av Trumps utlovade prisutdelning av ”Fake News Award”. Stephen Colbert på ”The Late Night Show” har i Oscarsglammiga affischer gett sig själv priset för att vara den allra ”dishonestest” av dem alla. Men även om humor kan vara på plats är det lätt att skrattet fastnar i halsen. Det här går inte att avfärda som ännu ett jippo från en president som nyligen utnämnde sig själv till ett ”stabilt geni”.
Det är djupt oroväckande hur president Trump fortsätter sin hetskampanj mot landets medier, hur han har svårt att dölja sitt förakt och kallat de journalister som bevakade hans valkampanj ”dishonest and scum” – oärliga och avskum.
Han har sagt sig hata journalister (men att han inte skulle vilja döda dem). I julas twittrade han ut en blodig CNN-logga som krossats av hans skosula.
Kan strida mot grundlagen
USA är det land som var bland de första i världen att slå fast pressens grundlagsfästa rätt till fri och oberoende granskning av makten. Och det är i USA det oerhörda sker att en folkvald president driver ett krig mot landets journalister som resulterar i att en stor och professionell nyhetsorganisation som New York Times ställs vid skampålen.
Rebecca Tushnet, juridikprofessor vid Harvard universitet menar att jumbopriset är ett lagbrott mot första tillägget i amerikanska författningen som reglerar pressfriheten.
”Trumpadministrationen underminerar demokratin genom att underminera pressen” säger hon i ett uttalande.
Trump har tidigare hotat dra in tv-bolagets NBC:s sändningstillstånd, där hotet i sig är i strid mot författningen.
Journalister begår också fel
Donald Trump har ända sedan sin presidentvalskampanj anklagat amerikanska medier för falsk nyhetsrapportering och utnämnt medierna till ”folkets fiende”. Några övertramp har skett bland landets journalister, till exempel påstod en journalist att Trump hade plockat bort bysten av Martin Luther King från sitt kontor, en uppgift som inte visade sig stämma.
Amerikanska medier är polariserade. CNN har haft en mycket kritisk ton mot presidenten medan Fox News är Trumps egen favoritkanal.
Själv har han farit med osanning eller överdrivit grovt minst 2.000 gånger, enligt en färsk kartläggning som Washington Post har gjort. Det är databaser som analyserar och spårar varje misstänkt påstående yttrat av presidenten. I 2.000 fall under sitt första år har han ljugit eller kommit med grova överdrifter, enligt kartläggningen.
Bereder vägen för ökat våld mot journalister
Donald Trump må vara missnöjd med journalisterna, det är varje politiker. Men en folkvald politiker kan aldrig utgöra den maktinstans som granskar medierna. Det innebär inte att politiker är rättslösa. Journalister kan inte påstå vad som helst, det finns pressetiska lagar och regler. De journalister som far med osanningar får sparken av sina arbetsgivare. Trovärdighet är journalistikens viktigaste kvalitetsmärke.
Även om de journalister som bevakar Vita huset knappast riskerar livet så kan utnämningen bereda vägen för ökat våld mot journalister, en redan utsatt yrkesgrupp. Med sin häxjakt på journalister så sanktionerar Trump övergrepp mot journalister världen över, journalister som riskerar livet när de försöker rapportera i länder med ofria presslagar. Nyligen anhölls två journalister från Reuters när de skulle dokumentera en misstänkt massgrav i Burma. De försökte samla bevis kring folkmordet mot rohingyer.
Innebär inte slutet för pressen
Trumps jumbopris kommer inte att leda till att journalister låter sig tystas. Både New York Times och Washington Post har sett en tillströmning av prenumeranter sedan Trump valdes. De fortsätter att med förnyade krafter att granska makthavare och ställa ansvariga till svars.
Uppdragsgivarna är läsarna, tittarna, lyssnarna. Inte politikerna.