De första bussarna lämnade fängelserna på onsdagens morgon. På bilder syns överlyckliga män i munskydd kränga sig ut från bussarnas fönsterrutor. Några gör hälsningstecken för kriminella gäng.
Människorättsorganisationer har bedrivit en intensiv kampanj för att även journalister och dissidenter skulle omfattas av den väntade “covid-19-amnestin”.
I måndags bekräftade Turkiets justitieminister Abdulhamit Gül det som många länge befarat skulle hända. Spridningen av coronoviruset är nu ett faktum på Turkiets fängelser. Tre personer har dött och 17 testats positiva.
”Hoppet är ute”
Natten mot tisdagen röstade det turkiska parlamentet igenom lagen som friger ungefär 90 000 interner från landets överfulla fängelser. Tanken är att förhindra ytterligare smittspridning. Lagen fick stöd av president Erdogans parti AKP och deras allierade nationalistparti MHP.
Men inte ens coronasmittan kunde beveka president Erdoğan i den benhårda bestraffningen mot de som stämplas som “landsförrädare”.
Bland de fångar som inte kommer att friges finns den kurdiska politikern Selahattin Demirtas som tidigare vårdats för hjärtproblem, den 70-åriga författaren Ahmet Altan och den 62-åriga filantropen Osman Kavala.
– Hoppet är ute, säger en advokat som kämpat för journalisternas frigivning. Nu återstår bara hoppet om att detta inte innebär en dödsdom.
Terrorlagar problemens kärna
Vissa fångar släpps tillfälligt. Andra behöver inte återvända om de redan avverkat hälften av strafftiden. Men frigivningsreglerna undantas för de som dömts för mord, sexuellt våld, droghandel, kvinnomisshandel eller terrorbrott.
Det är Turkiets ökända terrorlagar som är problemets kärna. För de handlar inte bara om våldsamma terrorhandlingar.
Människorättsorganisationer har i åratal anklagat Turkiet för att sätta dit maktens motståndare genom att använda “gummiparagrafer” i terrorlagstiftningen. Många döms till exempel för terrorbrott enbart för att ha delat regeringskritiskt material i sociala medier.
40 000 fängslade för terrorbrott
Andra döms inte överhuvudtaget, utan hålls fängslade i åratal i väntan på rättegång. Enligt människorättsorganisationen Amnesty finns 40 000 fängslade personer som är misstänkta för terrorbrott, men som inte fått sin sak prövad i en domstol. De kommer inte att släppas fria.
Aktivister och människorättsorganisationer hade hoppats att det akuta läget skulle kunna innebära en lindring av Turkiets repressiva klimat. Men istället ser vi tecken på att utvecklingen går i motsatt riktning.
Många länder har under Coronakrisen passat på att införa lagar som inskränker demokratiska fri- och rättigheter. Turkiet verkar inte bli något undantag.